Flowers In The Dirt

ibland känns det som att vuxenvärlden inte är något för mig. jag säger alltid att jag knappt kan vänta tills jag får allt man ska ha för att klassas som vuxen, men jag inser nu att jag knappt kan hantera alla dess ansvar jag har idag.
det jag tror att jag strävar efter mäst här i livet är lycka. den där lyckan man känner inombords när man drömmer sig bort vid skolbänken en solig fredag eftermiddag. då man utesluter alltning som pågår runt omkring en och bara sluter sig inom sig själv. tyvärr så vet jag att den lyckan inte exicterar på samma nivå som jag skulle önska men jag vill endå inte lyssna när folk i min omgivning ber mig att sluta drömma och inse hur det igentligen är.
enda sedan jag var liten har jag alltid flytt in i min egen värld när saker och ting blivit för jobbigt och alla tusen frågor ploppar upp i huvet men aldrig får några svar.
Och denna påsk har varit allt annat än fri från tankar och funderingar. lördagen spenderade jag med en god vän och hennes familj vilket var helt underbart, vi pratade om allt mellan himmel och gjort. skola-jobb-trygghet-äktenskap-barn-ångest-livet-drömmar. ja allt. och jag måste nog medge att jag aldrig grävt i mig själv så djupt efter svar på allas frågor. tyvärr kunde jag inte besvara alla frågor och tur är väl det för vad skulle det annars finnas att utforska. jag önskar bara att jag kunde göra klarhet i vissa av mina egna frågor men istället gör det mig bara mer förvirrad. och idag vart det bara för mycket. alla dessa tusen frågor jag vill ha svar på gav mig en extremt stark panik över det mästa. vad är det jag gör med mitt liv? vad vill jag? vad kan jag? kommer jag lyckas med allt mitt liv har cirkulerat runt? kommer jag finna den där innre lyckan jag flyr till eller kommer det förbli min undanflykt?
det är just det här jag talar om. varför längtar jag till ett liv fullt av krav,förvirring och ansvar när jag igenltigen bara vill gräva ner mig och säga "jag vill inte blir vuxen" jag vill vara krav lös. jag vill känna konstant lugn och ro kring mig.
som vanligt försökte jag dämpa min ångest med vin och promenad men när det inte hjälpte insåg jag att vad jag behöver är en värld full av fantasi och lekfullhet. och jag viste precis hur jag skulle nå den.
den kommande timmen spenderade jag halv förlamad i soffan och bara njöt av "charlie and the chocolate factory" med extra hög volym. äntligen kunde jag koppla ur hjärnkontoret och bara fokusera på en enda sak. "frihet"
så jag rekomenderar stark den här filmen om ni någonång känner att ni bara vill fly från omvärlden och slukas in i en helt annan värld helt utan verklighet.