Flowers In The Dirt

min fönsterbräda pryds av kort på er alla. min anslagstavla fylls av kort på er alla. jag har placerat ut er runt omkring mig för att förtränga att ni är borta. jag fylls av glädje när jag tänker ringa er och be om en spontan fika nere på huldas, men vaknar sekunden efter av att det är totalt omöjligt. jag är inte van att vara ensam. det funkar, men det är sjukt tomt. emmy varför sitter du inte bredvid mig när jag skrattar åt parlamentet? malin varför är det bara en kopp te på bordet när jag lyssnar på paul? fia varför sitter jag ensam och planerar shopping och frisyrer? vic var är du när jag behöver diskutera obegripliga ting? och daniel, varför är det ingen som nyser i min soffa? paul känns mer ensam, teet är inte lika varmt, parlamentet är inte lika roligt, och min garderob är meningslös utan er.
För att inte gräva ner mig totalt fyller jag mina dagar med sysslor, men seriöst det finns inget mer att tvätta, inget mer att diska, handla eller organisera. jag sitter i en kliniskt ren lägenhet men ett proppat kylskåp. det kommer inte bli stökigt och ingen kommer äta ur min kyl. med andra ord så är det helt meningslöst att offra sig när det inte finns någon att offra sig för..