när två blir till en

två människor kan ses som väldigt olika, trots att dom känner sig likare än någon annan. dem gråter åt olika saker, men fäller samma tårar, dem skrattar åt olika händelser, men lyckan är den samma. dessa två människor befinner sig på  var sin sida av landet och endå förenas deras stunder med ett telefonsamtal som får dem att känna som att den andra skulle sitta bredvid och se samma utsikt som en själv, samma doft, samma ljus.
dom är som himmel och hav, den ena dämpar sin oro genom att vara nära havet, medans den andra klättrar högre och högre för att vara så nära himmlen som möjligt.
det är därför dom fungerar så bra ihop. två delar, som förenas till en och samma existens där havet och himmlen faller samman.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback