Flowers In The Dirt

jag kan inte hjälpa att känna mig lite dämpad. när jag mått "bra" en längre tid så har jag alltid ett litet hopp om att nu kanske det blir bättre. men då kommer det alltid ett bakslag. jag hade extrem huvudvärl i måndags och på natten vaknar jag av magkramper, jag blir livrädd över att nått är fel så jag ska precis ringa mamma då allt slocknar. jag vaknar upp en stund senare liggandes på badrums golvet med en bula i huvet och vatten som droppar från duschen, första tanken va "nej nu dör jag" och ingen kommer hitta mig förns om en vecka. men tillslut lyckades jag slå rätt nummer hem och mor kom till räddning.
och nu sitter jag hemma i mitt gammla rum nere i oxelösund för "observation". allt jag vill nu är bara att åka hem lägga mig i min säng och hoppas på bättre tider. jag vill bara bli frisk och orka leva som en 19 åring ska leva.