Flowers In The Dirt

på tisdag ska jag åka in på hjärnröntken, der kommer vara första gånger jag går igenom just den sortens hjärn röntken och jag har varit cool lugn ända tills nu. Nu känner jag att det börjar snurra i huvet av lite oro och funderingar kring det kommande resultatet. jag tror absolut inte att det ä något större fel på mig men det är klart att tanken finns där. vad händer om? om jag har en tumör? om jag har en större hjärnskada än förväntat? OM det inte kommer bli bättre? kommer jag få leva hela livet med det här? eller kommer det läka med tiden? 
jag pratade med en gammal vän igår och hon hade läst en artikel om en kvinna som hade en hjärninflamation när hon var 7 år gammal och har sen dess haft oförklarliga huvudvärker och yrsel problem. och nu vid 40 års åldern visade sig att hon hade en ärrbildning på sin hjärna efter hjärninflamationen som orsakade alla dessa symptom. 
en del av mig hoppas verkligen att jag kommer ha en ärrbildning, för då får jag i allafall en förklaring till allt som händer med kroppen, men endå vill man ju självklart att det ska vara nada och att det blir bättre. 
det är riktigt frustrerande att vara ovetande när det handlar om sin egen hjärna.