Dublin vs Sverige
det är konstigt hur man saknar vissa saker när man är utomlands som man i vanliga fall inte ens lägger märke till. självklart saknar man svensk mat, svensk valuta och svenska badrum! men när jag klev av planet hemma i sverige efter fem dagar i dublin insåg jag vad jag saknat mäst. svensk doft! soften av svensk natur är helt oslagbar.
när vi tog en bensträckare påvägen hem från västerås flygplats tog jag flera djupa andetag och bara slukade sverige i mina lungor och tanker "jag älskar det" kom upp flera gånger.
det var min första tur till Dublin och den var verkligen över förväntningarna. trots att vädret trotsade mina behov oerhört så gjorde det ingenting för det fanns kultur, guinness, penneys och en äkta carravaggio att njuta av. jag tror aldrig jag har spenderat så mycket pengar på så kort tid. med tanke på att min väska vägde strax under tio kg när jag åkte och 21kg när jag åkte hem så kankse ni kan tänka er vilken mängd kläder och skor jag köpte.
jag märkte fock en del både possitiva och negativa saker hos irländarna, så jag börjar med det negativa eftersom den listan är kortast. jag antar att ni någongång under era liv har känt er osynliga? som att folk inte ser dig och därför går rakt in i dig? i Dublins shopping center är detta ett faktum, jag vet inte hur många gånger jag fick en arm i ryggen eller en tillknuffad axel. och här har vi skillnaden mellan irländare och engelskmän. När jag var i london för ett år sedan sa i allafall folket "sorry" när dom så fort som snuddade vid min arm, men detta skedde ytterstsällan i dublin och när det väl var så att någon uttryckte dom två små orden "excuse me" så ville jag bara kasta mig kring halsen på dom och säga "tack för att du ser mig".
men den negativa listan stryks direkt när vi senare spenderade en underbar middag på en typisk irländs pub. det var live musik och riverdance och bara det att en av trubadurerna kom fram till vårat bord mellan spelningarna och små pratade lite fick min hjärta att smälta. detta skulle nämligen aldirg ske i sverige. jag antar att ni sett den där reklamen med snabbkaffe och den irländska puben? det händer i verkligheten! det tog inte många minuter innan hela salongen(inklusive mig) stambade med fötterna,slog i bordet och sjöng med till full hals. jag har nog aldrig haft så trevligt under en middag förut. När vi lämnade puben hade jag till och med lite kramp i kunderna efter allt skratt.
så trots alla tillknuffade axlar och överkörda scarfar måste jag nog medge att jag skulle vilka stjäla med mig den irländska gemenskapen till det otroligt stela sverige jag nu återkommit till.