Flowers In The Dirt

det är rätt sjukt igenltigen hur tiden förändrar människornas syn på saker. dom senaste dagarna har det slagit mig att för ungefär 50 år sedan var det vanligt att kvinnor i min ålder hade ett eller fler barn och varit gifta i flera år. men hur klarade kvinnorna av det? man är inte mentalt redo att slängas in i mamma rollen så ung. och framförallt inte i äktenskaps facket. jag kan inte ens se mig som en trogen fru med tre barn på halsen. hur skulle det vara möjligt? jag känner mig fortfarande som 15 i sinnet, så hur skulle jag klara av att ta hand om ett liv? missförstå mig inte här nu, jag vill ha allt det där och jag är säker på att jag skulle klara av det om jag var så illa tvungen men själva tanken är bara så absurd. är jag tvungen att släppa alla ungomsbeteenden jag har ifall jag skulle gifta mig och skaffa barn? får jag inte längre sätta på hög musik och dansa och sjunga för full hals, eller gå igenom hela min garderob klockan ett på natten och prova olika outfits? måste jag sluta vara barnsligt tramsig i vissa lägen? måste jag börja använda fraser som "VI vill se den filmen", "VI älskar att kratta löv" . får jag inte längre bara vara ett JAG?
okej jag känner redan nu att jag börjar freaka ut en smula bara av tanken på att inte längre kunna utala ordet "jag" , men åandra sidan så är jag nästan helt säker på att jag kommer klara det nätt och jämt. jag kommer bli en sån där cool mamma som mina barn kommer skämmas över för att jag använder fraser som " EY kids ska ni keka lite icecream med min son?"
herregud stackars mina barn.....jag ber om ursäkt i förväg, förlåt barn men mamma vill bara väl!