Hey Kwanongoma!
vid vissa tillfället har det slutat i katastrof men för det mesta så har jag aldrig ångrat något. eller jag ångrar nog aldrig något, det känns lite som att det är slöseri med energi att älta och tänka "jag skulle sagt eller gjort såhär istället". så! igår natt så fick jag ett ryck. jag ville göra en förändring på mig själv. och det skulle hälst ske just då klockan 3 men jag fick helt enkelt vänta. tanken slog mig att jag kanske tänker annorlunda imorgon bitti. vilket jag gjorde för kankse en timme eller två. men vid 4 på eftermiddagen idag så klampade jag in hos en frisör och sa "KLIPP AV DET". så ja.. numera är jag en anings kortare i håret, men jag har en sjuhelvetes volym och I LÖV IT!
säg hej till den nya caroline med en frisyr inspirerad av Ola Salo.
när inspiration sätter käppar i hjulen
klockan är 03:23 och jag kan fortfarande inte koppla av så jag kan sova.
jag måste hem till lägenheten och få avreagera mig. jag har så sjukt mycket inspiration i huvet att jag inte vet vart jag ska ta vägen. det är sjukt frustrerande och oerhört jobbigt. missförstå mig inte här nu, jag älskar min inspiration men ibland blir det bara för mycket. Nu har det gått så långt att jag knappt kan äta eller sova. så jag måste sätta igång och få ut vad det är som behöver komma ut.
folk säger alltid till mig "oh jag skulle vilja kunna måla" men be carefull what you wish for. det är inte en dans på rosor i alla lägen, eller det är faktiskt aldrig en dans på rosor. det kanske är svårt att förstå hur det är när inspirationen aldrig tar slut. ni kanske tror det är positivt? men om jag säger såhär "föreställ dig att du är sjukt hungrig, och så äter du, men du blir aldirg mätt. det spelar ingen roll hur mycket du äter, du är fortfarande lika hungrig." hänger ni med? precis så är det. det kryper i fingrarna och jag sätter mig och målar/skissar/skulpterar, ja you name it, men jag är fortfarande lika jävla "hungrig" för det. kan ni sova på tom mage?..nej, då förstår ni kanske att det är sjukt frustrerande att vara konstnärlig ibland.
copyright caroline eklöf
ingen big deal to you maybe men för mig för det lite ballt.
jag strosade runt på the arks hemsida och där ville dom ha bilder från live framträdanden. och eftersom jag tog 345 bilder under deras show i oxelösund den 17 juni så tänkte jag -ja varför inte göra lite nytta med dem. så jag testade. jag skickade in några bra bilder. och NU. NU ligger dom på deras hemsida . MINA foton! MINA foton. plus att dem fick bra komentarer så det känns lite bra faktiskt. lite bekräftelse att det kanske är mer än bara ett "klick".
The Ark - oxelösund 17/6
dom får 5 penslar av mig.
underbara scenkläder
underbar närvaro
underbar musik
underbart urval av låtar
och en underbart charmig ola.
foto:/ caroline j-eklöf A.K.A jag
hey diddle i want you back, diddle i want you back
kan bero på att dessa platser alltid varit som en stor varm mor för mig. när livet gick emot en, eller när jag bara ville släppa allt så gick jag hit och bara slukades av all kreativitet som finns under detta tak.
och nu sitter jag här, vid en dator inne i ateljén som är i full beredskap att flytta. det står kartonger överallt med en flytt stämpel på. och det svider till i hjärtat när jag tänker på att i höst finns detta inte kvar. konstig nog så verkar det bara vara jag som känner sån stor sorg av detta. när jag frågade lärarna hur det kändes att packa ihop och lämna det här stället ryckte dem bara på axlarna och sa "det känns helt okej, vi behöver en ny start". Om jag ändå kunde tänka så. men det är klart, dem får en ny start i en ny helt stilren ateljé medans jag lämnar en och får ingen åter. det känns lite som att bli kastat åt vargarna, man vet inte riktigt vad som kommer att ske.
nu tänker ni säkert "carro, det är dags" eller "det kommer fler ateljer" men oj ni skulle bara veta, hur mycket det faktiskt svider när man måste lämna någonting man inte är redo att lämna.
bara ett trappsteg till, snälla?
under fyra år fick jag vara kreativ i en underbar ateljé.
att känna sån frid när man befinner sig på en plats full av möjligheter kommer vara svår att ersätta,
men kvar finns alla härliga minnen, alla skratt och även alla långa nätter av hårt slit.
det gör lite ont att säga adjö till ett av mina bästa hem någonsin, platsen är borta men kvar finns allt jag skapat.
internet död undertecknat carro
nu har mitt internet varit nedstängt i snart 2 veckor, men ärligttalat så gör det faktiskt ingenting. det är rätt skönt utan det faktiskt. man märker hur sjukt beroende man är av dig och hur mycket tid jag låter gå till spillo bara genom att hänga på nätet. jag har ju vänner, varför inte umgås med dem på riktigt istället för att "leka" på nätet.
plus att det har blivit mycket mer "umgänge" när folk kommer hem till mig, förut var det lätt så att någon drogs till datan för att visa eller kika på nått, sen stannade man där resten av kvällen.
MEN nu! Nu saknar jag inte ens internet. jag har det i skolan,hos mor,hos far, ja hos dem flästa faktiskt. så nu är det faktiskt riktigt skönt att komma hem och ta tag i dem saker man annars låter ligga.