Flowers In The Dirt

ibland undrar jag varför man håller på och ältar så mycket. är det för att vi har så mycket problem idag eler är det för att vi har för mycket tid? det kanske är sant som dem säger. att förr i tiden hade man inte tid att sätta sig ner och tänka på hur olycklig man är. det fanns ingen tid att sätta sig nr och tänka på det viset, man hade helt enkelt full upp med att överleva. dem senaste månaderna har jag faktiskt tänkt till ordentligt när jag känt mig litehalv nere. finns det egentligen någonting att vara lessen över? jag har tak över huvudet jag har mat,pengar, vänner, familj och frihet, så vad finns det igentligen att grubbla över?
jag träffade en gammalskol kamrat som hastigast idag och efter att ha kallpratat lite så frågade jag -vad gör du nu ör tiden? svaret fick mig att tappa hakan. personen framför mig står och talar om för mig att hon sagt upp sig på jobbet, sagt upp lägenheten och numera är hemlös. det härliga i det hela är att hon trivs bättre än någonsin med sin tillvaro. hon har hittat sig själv och känner att hon verkligen lever och gör någonting hon älskar. enligt den här personen så har hon numera tid att engagera sig i olika saker som hon aldrig tidigare haft tid för pga av att jobbet tar bort 8 timmar av ens vardag.
egentligen förvånade det mig inte särkskilt mycket att hon lever som hon gör idag. hon har alltid varit så fri och självständig fast man alltid placerat henne i facket "konstig". men vem av oss två är det igentligen som är konstig? jag bor i en lägenhet med lån, jag går i skolan för att det är så man ska göra. jag är fast i en materiella världen medans hon har slagit sig fri och lever så som vi är skapade.
det kanske är sant som hon säger. att alla borde prova på att vara hemlösa för att verkligen hitta sig själva och komma fram till vad det igentligen är man är här för att uppnå?