Flowers In The Dirt

ibland undrar jag om man har tagit förhastade slutsatser när det kommer till vissa människor. ett första intryck kan göra så mycket. men det första intrycker speglar inte alltid den personen i fråga.

jag har alltid skapat en egen uppfattning av människor jag möter och intalat mig själv att den bilden jag får är den som är rätt. i alla lägen. och ja,jag måste nog säga att när det väl kommer till kritan så rubbar jag inte på många av mina åsikter när det kommer till människor runt omkring mig, såhär om dagen då jag stötte ihop med en bekant och vi fastnade i en från början väldigt kall konversation.
(notera nu att det här är en människa jag har väldigt svårt för. människan har en tendens att alltid säga fel saker som gör att man tappat intresset totalt.)
men här stod vi två personer och helt plötsligt märkte jag att jag faktiskt var intreserad av vad den här personen hade att säga. då slog det mig:

"personen kanske inte är så tokig endå, min teori kanske har sina brister, att mitt första intryck inte alltid stämmer".
med den funderingen i bakhuvet började jag faktiskt se personen som något helt annat än tidigare och jag kunde faktiskt höra mig själv skratta och föra konversationen vidare. 
men vips så kom det. det där lilla extra. ett uttlåtande som får hela min bubbla av misstolkning att rasa. för där kom det där lilla extra och påminde mig om just varför jag hade så svårt för personen.

så ja,  nu står jag åter fast vid att mitt första intryck är det rätta intrycket!