Flowers In The Dirt

varför är det så att man alltid jämnförsig med andra? att man alltid vill ha det den andra har? jag vet inte hur många gånger jag har lust att slå mig själv över kinden för att jag tänker tanken "god jag skulle kunna döda för hennes hår,bröst,midja,jobb.attityd" ja whatever egentligen, you name it.
varför är det så? varför kan vi inte bara vara nöjda med det vi har? chansen är ju endå att den tjejen vill ha något jag har. det är bara så sjukt farligt att falla ner i dom banorna, det börjar lite lätt med ett par skor sen sitter man där och tycker allt är fel på en själv och att alla andra ser så mycket bättre ut, eller har mycket roligare intressen, eller helt enkelt bara ÄR bättre på alla sätt och vis. vist vi alla har våra komplex och det vore faktiskt rätt konstigt att stöta på en männska som älskade allt med sig själv, den personen skulle vi le artigt emot och sen kalla ego-trippade-jävel bakom ryggen. inte nog med att vi inte kan glädjas åt oss själva, vi ska inte kunna glädjas åt andra heller. DET är nog mer ego-trippat än något annat.

hur ska man då göra? för att sluta jämnföra sig med andra jämt och ständigt? bara vända ryggen,och tänka tanken "jag duger som jag är ". men hallå lets face it, det kanske funkar tanke mässigt men inte i praktiken. alla snackar om hur man ska bygga upp självkänslan med alla möjliga böcker och metoder, men ärligt talat. vad är det vi försöker uppnå? genom att bygga upp sin personlighet och självkänsla slutar det ju endå med att man är någon annan än den man egentligen är. skillnaden är den att folk inte ser det som person-plagiat.