Notes
det är otroligt hur fort vi kan gå ifrån en känslomässig fas till en annan på bara några dagar.
första dagen orkar vi knappt öppna ögonen, yet along get out of bed, vi har en ständig känsla av att hela världen slutat excistera, inga grannar som väsnas, ingen post som dymper ner på hall mattan. det slutar med att vi bestämmer oss för att helt enkelt inte leva den dagen och därför sväljer några tabletter som får oss att somna in och inte vakna förns dagen därpå.
andra dagen börjar liknande, men vi märker ganska fort hur världen kommer krypande inpå, vi börjar ana ljud ifrån lägenheten bredvid, vi märker att vi tagit oss ur sängen utan att minnas när, vi märker att det står en rykande kopp kaffe i köket som vi inte minns att vi gjorde.
det sista vi lägger märke till är att rätt var det är så hör vi oss själva skratta.
vi vet inte hur vi gick från den ena fasen till den andra, det kankse inte ens är meningen att vi ska veta hur det går till, det kanske är så simpelt att life just gets in the way.
första dagen orkar vi knappt öppna ögonen, yet along get out of bed, vi har en ständig känsla av att hela världen slutat excistera, inga grannar som väsnas, ingen post som dymper ner på hall mattan. det slutar med att vi bestämmer oss för att helt enkelt inte leva den dagen och därför sväljer några tabletter som får oss att somna in och inte vakna förns dagen därpå.
andra dagen börjar liknande, men vi märker ganska fort hur världen kommer krypande inpå, vi börjar ana ljud ifrån lägenheten bredvid, vi märker att vi tagit oss ur sängen utan att minnas när, vi märker att det står en rykande kopp kaffe i köket som vi inte minns att vi gjorde.
det sista vi lägger märke till är att rätt var det är så hör vi oss själva skratta.
vi vet inte hur vi gick från den ena fasen till den andra, det kankse inte ens är meningen att vi ska veta hur det går till, det kanske är så simpelt att life just gets in the way.
Kommentarer
Trackback