Flowers In The Dirt

ibland har jag en känsla av att tiden går påtok för fort. jag märker att jag inte hinner med att komma ihåg små sakerna jag annars alltid fokuserar på. jag blir chockad när jag hör dagens datum och ställer mig genast frågan "vart tog februari-mars vägen?"
jag vet inte om det är för att tiden går fortfare ju äldre man blir, eller om det är så att vi är så fokuserade på vad som ska ske att vi glömmer bort att stanna upp och ta ett djupt andetag. det är ju trots allt för dagen vi lever. jag kanske inte vaknar upp nästa dag, så varför lägga ner så mycket tid på framtiden när den inte excisterar?

om livet hade gått som jag velat hade jag just nu vandrat på gatorona i berlin och njutit av konst och arkitektur. men den senaste tiden har världen gjort revolution emot mig, jag brukar vara en sån person som glider på ett banan skal och lyckas alltid få massa saker gjort. men nu stöter jag på hinder vart jag än går. jag har lyckats hamna i någon slags gråzoon i samhället som gör det omöjligt för mig att få det att gå runt. frågan är hur länge man orkar kämpa för sin rätt. jag bad inte om att hamna i den här gråzoonen, och jag tänker inte längre kämpa för att försvara min situation, när ni endå inte lyssnar på mig ser jag ingen anledning att trycka ner mig själv för att senare bli stenad!