Flowers In The Dirt

ja det är vad dem kallar stockholm. det kanske ligger nått i det, men jag skulle nog mer anse att Dublin är mer i likhet med betongstaden än Stockholm. balongstaden passar nog bättre som smeknamn här, med tanke på att det faktiskt flyger extremt mycket luftbalonger över mälaren.

det talas en hel del om "innercity pressure", för er med  mindre engelskt odrföråd så översätter jag lite snyggt till, "stockholms stressen". jag pratade med min mor om tunnelbane systemet, hur mycket jag älskar den typen av transport och hur just de typen av "stockholms stress" gör mig avslappnad och glad. Hon själv ansåg att det var det värsta med stockholm, men sen tillade att det säkert är en vane sak. och ja det är det säkert. jag minns det inte själv, men jag är ganska säker på att jag nog kände mig ganska liten och malplacerad första gången jag åkte tunnelbana.

alla är nog ganska stressade i stockholm, kanske inte medvetet men man ser det överallt, det är fast food, coffe to go och spring i rulltrappan för att hinna med  tuben (som förovrigt går var tredje minut, så varför stressa?)
Men om man tar sig lite extra tid och helt enkelt inte låter sig stressas av tunnelbane systemet så kan man lägga märke till små saker som folk bara springer förbi.
igårkväll tog jag mig till söder för att ta en öl med en vän, när jag var på väg till perrongen hörde jag mitt tåg komma in, jag kände direkt impulsen av att rusa för att hinna med, men tog tillslut mitt förnuft till fånga och väntade på nästa.
när jag sitter på bänken och väntar lägger jag tillslut märke till något vid min fot..något jag inte såg fast jag passerade den för bara några sekunder sen. där mitt på betonggolvet låg en stor blomma med en sån varmgul färg att jag hörde mig själv skratta lite tyst.
det kanske var kontrasten av betong och blomma som värmde mig, eller så var det just det att jag fikc det bekräftat, att det faktiskt finns grönska även i de gråaste städer, det gäller bara att inte låta sig överslukas av detta eviga "innerscity pressure".