Flowers In The Dirt

det märks mer än man tror att man är en småstadsbo längst in i själen. vi alla har säkert upplevt den känslan när vi rest till större städer för en dag, men man registrar det nog inte riktigt på samma sätt som när man faktiskt bor i en storstad.
jag fick besök av maria igår, socialt umgänge är något jag saknar väldigt mycket här i stockholm så ni kära vänner som känner för att besöka mig är så välkommna.
maria och jag tåg t-banan till medborgarplatsen för att käka, klockan var ganska mycket och vi insåg rätt snart att alla billiga matställen hade slutat servera, så vi endade up på burger king. när vi tryckt i oss maten begav vi oss ut på stan igen för att se midnatsloppet, stockholmare har en konstig förmåga av att vara hurtiga som tusan även natte tid. rädslan för att bli nersprungen var rätt stark efter en halv timme då det aldrig slutade springa folk på alla gator vi ville passera.
och där dom inte sprang, ja där stod åskådare och blockerade trottaerer. så man ska man göra när man inte är van vid denna enorma folkmassa?
vi beslöt oss för att ta t-banan tillbaka till vasastan för att dricka lite vin. och ja, den där känslan vi båda hade på medborgarplatsen, den känsla av att vara så malplacerad och liten försvann så fort vi kom upp på rörstrandsgatan. där var det lungt, tyst och alldeles lagom mycket folk. vi kände oss helt enkelt hemma. och det är då man inser att det kommer ta tid innan någon av oss, kommer känna oss som riktiga storstadsbor.
men trots detta, så kan jag inget annat än le när jag påminner mig själv om att jag äntligen bor i stockholm, och äntligen tagit ett nytt kliv ut i livet.