Flowers In The Dirt

det finns vissa saker med stockholm som är lite sådär extra bra. det är bland annat att man inte går från ena änden till den andra på 30 minuter, och sen det faktum att staden aldrig står stilla, aldrig sover och på såvis aldrig blir tråkig.
jag blev lite små arg på mig själv när jag vaknade imorse och insåg att det inte alls var morgon utan snarare för-eftermiddag. jag är i stockholm, jag borde inte sova bort dagarna men jag stannade upp och insåg att jag har all tid i världen, det är ju trots allt onsdag hela dagen.

en dusch och en kopp kaffe senare låste jag dörren och började gå mot stan och när jag nådde stan, ja då började jag gå mot gamlastan. det var inte förns ex antal timmar senare när jag kom till zinkensdamm som jag insåg hur långt jag vandrat. hur hamna jag på söder, och hur tog jag mig över mälaren?
Magnus sa till mig att "det bästa sättet att lära sig stockholm är till fots", och han har säkert rätt. jag vet att jag registrerade Torsgatan när jag precis börjat gå, och tänkte att jag ska lägga märke till varje gata för att kunna hitta hem i framtiden. men som ni kanske misstänker så slutade jag registrera gator rätt snabbt eftersom att jag inte minns hur jag tog mig till söder.

jag vet inte om det är pulsen eller bara det faktum att jag har en förmåga av att blockera ut all rörelse när jag mår riktigt bra som gjorde att jag inte la märke till vart jag hamna eller hur jag kom dit. men ärligt talat gör det mig ingenting. jag paserade många fina platser på vägen, vissa märkvärda, andra mindre. jag spenderade en stund vid medborgarplatsen på en parkbänk med en bra bok i knät och insåg hur inderbart det är att bara ta det lugnt mitt i allt rus.

en lasse säger "stockholm i mitt hjärta" och en annan lasse säger "det är kyligt här inatt, när stockholm kysser mig på kinden" och jag kunde inte sagt det bättre själv.