Det är väl tanken som räknas ändå?
det sägs att "bad habbits die slow", och det är nog så sant som det är sagt.
det sägs även att ett av de bästa sätten att bryta dåliga vanor är att omvandla sitt beteende kring denna vana ( någon opiumknarkande optimists ord säkert)
jag tror iofs att det ligger någonting även i den teorin, men trots det så spelar jag ändå med andra kort, jag kallar korten för flykt!
om jag nu vill ändra på ett dåligt beteende, eller bryta en vana så såg jag min gyllene chans när jag skulle flytta till sthlm. Ny stad, Nytt liv. låter rätt klokt eller hur?
tyvärr måste jag nog erkänna att jag är min absolut värsta fiende när det kommer till att bryta mönster. förvirrad? okej låt mig förklara,
alla har vi dåliga vanor, det kan man inte ungå. det kan handla om att vi tränar för lite, äter för mycket osv. och det är oftast just den typen av dåliga vanor som är absolut svårast att bryta. kankse just för att det enbart påverkar individen själv.
mina dåliga vanor är inte alls svåra att peka ut. jag behöver inte ens peka, det står skrivet med röd tush i pannan på mig.
RÖKNING, SÖMN, MAT OCH *.
jag borde sluta röka, men finner ingen ork att ta tag o det. alla rökare vet hur mycket bekvämare det är att bara tända på skiten.
sömnen har jag fajtats med i snart 3 år, men även där fattas orken för att få ordning på den, detta troligtvis pga sömnbrist. ironiskt eller hur?
maten är bara totalt ointressant för mig och ni alla som känner mig vet hur bra jag anpassar mig till sånt som faller ur mitt intresse, precis, jag anpassar mig inte alls.
* var spännande till en början, att kunna släppa och bara gå på det ena och utesluta det andra var så lätt. men strax därefter försvinner allt förnuft och man är vilsen.
en blev två och två blev tre.
om detta nu hade varit en annan persons dåliga vana, hade det klassats som lite status, det är accepterar. men nu är det mig det handlar om. och jag tillhör facket som är mindre accepterat kring detta område. samhällets fel säger många, men jag tror bara att det har med fördomar att göra. anyways..
Tanken var att jag nu, när jag börjat mitt "nya liv", skulle ta tag i detta dåliga beteende och omvandla det till det bättre.
jag skulle fly mina synder och soppa rent golvet. Det jag inte riktigt hade tänkt på var att jag faktiskt kom mina dåliga vanor ännu närmare.
så jag antar att det är så, att bad habbits die slow, men jag hade en plan där i början. och jag skulle säga att tanken var god. Och det är väl tanken som räknas ändå?
det sägs även att ett av de bästa sätten att bryta dåliga vanor är att omvandla sitt beteende kring denna vana ( någon opiumknarkande optimists ord säkert)
jag tror iofs att det ligger någonting även i den teorin, men trots det så spelar jag ändå med andra kort, jag kallar korten för flykt!
om jag nu vill ändra på ett dåligt beteende, eller bryta en vana så såg jag min gyllene chans när jag skulle flytta till sthlm. Ny stad, Nytt liv. låter rätt klokt eller hur?
tyvärr måste jag nog erkänna att jag är min absolut värsta fiende när det kommer till att bryta mönster. förvirrad? okej låt mig förklara,
alla har vi dåliga vanor, det kan man inte ungå. det kan handla om att vi tränar för lite, äter för mycket osv. och det är oftast just den typen av dåliga vanor som är absolut svårast att bryta. kankse just för att det enbart påverkar individen själv.
mina dåliga vanor är inte alls svåra att peka ut. jag behöver inte ens peka, det står skrivet med röd tush i pannan på mig.
RÖKNING, SÖMN, MAT OCH *.
jag borde sluta röka, men finner ingen ork att ta tag o det. alla rökare vet hur mycket bekvämare det är att bara tända på skiten.
sömnen har jag fajtats med i snart 3 år, men även där fattas orken för att få ordning på den, detta troligtvis pga sömnbrist. ironiskt eller hur?
maten är bara totalt ointressant för mig och ni alla som känner mig vet hur bra jag anpassar mig till sånt som faller ur mitt intresse, precis, jag anpassar mig inte alls.
* var spännande till en början, att kunna släppa och bara gå på det ena och utesluta det andra var så lätt. men strax därefter försvinner allt förnuft och man är vilsen.
en blev två och två blev tre.
om detta nu hade varit en annan persons dåliga vana, hade det klassats som lite status, det är accepterar. men nu är det mig det handlar om. och jag tillhör facket som är mindre accepterat kring detta område. samhällets fel säger många, men jag tror bara att det har med fördomar att göra. anyways..
Tanken var att jag nu, när jag börjat mitt "nya liv", skulle ta tag i detta dåliga beteende och omvandla det till det bättre.
jag skulle fly mina synder och soppa rent golvet. Det jag inte riktigt hade tänkt på var att jag faktiskt kom mina dåliga vanor ännu närmare.
så jag antar att det är så, att bad habbits die slow, men jag hade en plan där i början. och jag skulle säga att tanken var god. Och det är väl tanken som räknas ändå?
Kommentarer
Trackback