Flowers In The Dirt

okej jag vet att jag måste sluta att strö diamanter över sthlm men jag kan inte hjälpa det. kanske är det för att jag inte har så mycket annat att göra om dagarna förutom att gå runt och upptäcka nya platser, eller så är det så enkelt att sthlm faktiskt är en fantastisk stad.
det är första dagen på länge som solen skiner vilket gör allas dagar tio gånger härligare. jag vill notera här att nu när solen äntligen tittat fram efter allt tjatande från moi, så märker jag att jag faktiskt suckar och går in i skuggan pga värmen!? carro skärp dig...

hur som haver, jag gick upp tidigt (!) imorse för att äntligen ta mig till universitetet och registrera mig.
Ni som känner mig väl vet hur extremt duktig jag är på att bli klar i tid (HOST). tanken var att jag skulle stå inne på kulturvetarlinjens expedition exakt kl 9, carro stod där 9:30 ( rätt bra endå). seg som jag är så får jag skylla mig själv att förmiddagsföreläsningarna nu var fullsatta, men så har jag något som heter charm har jag märkt, och tydligen killen bakom bänken också. jag log lite fint och bad honom titta i sina papper en gång till för att se om det fans en plats kvar. nån minut senare var jag inskriven på förmiddagspassen. (vem behöver hora när man kan tala?)

jag har sagt det för och jag säger det igen, jag älskar sthlm. jag älskar vad sthlm gjort med mig. jag vet inte när jag hade en varm klump i magen sist, ett konstant leende och en drivkraft som aldrig tycks ta slut.
Hur kan man inte älska något som får än att känna såhär?