Flowers In The Dirt

det här "varannan-dag" vädret börjar stå mig upp hit (carro gestar med handen ovanför huvet). under ja i stortsett hela hösten+vintern så har vädret varit bra ungefär varannan dag, vilket betyder att carro vart dålig ungefär varannan dag med tanke på att molnligt väder offta ger mig migrän.
Nu sitter jag i allafall här i min soffa med massa filtar omkring mig och hör hur det smattrar på utanför fönstret. tur är det att jag inte behövt gå utanför min dörr idag, caroline har en förmåga av att inte vilja gå ut i regn pga kläder och sko val (nej jag är inte störd, bara lite vrång) mindre tur är dock att jag sitter här i min soffa med feber och nått konstigt lock i halsen. jag fick nyligen en liten notice av en god vän när jag sa att jag var sjuk -"ja men det viste du redan igår när du skulle ut och springa" . (caroline skämms)

hur som helst, eftersom att det är dåligt väder idag måste det ju betyda att det är solsken imorgon? och om det är solsken imorgon måste det ju betyda att caroline är frisk just pga "varannan-dag" grejjen.
jag ska nog ta och göra någonting jag ytterst sällan gör, jag ska se på vädret ikväll! inte nyheterna, jag blir bara så enormt deprimerad av all skit, så jag trycker på tvn lagom till vädret. för det är väl så att varje individ får välja vad dom vill veta, och just nu säger jag som simon and garfunkel, "I get the news I need on the weather-report"

jag vet inte hur det ser ut utanför era fönster men hos mig är det i allfall skinande solsken. känns lite underligt med tanke på att det bara är februari, och det är då den svenska vintern brukar vara som värst. gatorna är täckta med ett vitt lager snö och allt blir så där härligt ljudlöst. Men så är  inte fallet detta år, jag hör bilarna lika väl som annars och det enda som är täckt av något vitt är mitt köksgolv, tyvärr är det inte snö utan 1 kg mjöl som jag så fint råkade tappa när jag skulle ta fram en varma koppen. känns lagom kul med tanke på att jag spenderade tre timmar att städa hela köket för två dagar sen. ah well! det kunde ju varit sirap på golvet. och det är nog lite värre.

Men  åter till solsken ( detta är varför jag aldrig skulle kunna bli president, jag pratar allting omkring saker).
just ja! solsken var det. Skillnaden mellan våren 2008 och våren 2007 är att jag i år inte får migrän så fort jag går ut i dagsljus utan brillor! och nej carro var inte vampyr, bara en smula fladdermus (fast jag sov iofs inte upp och ned..??hmm)
jjag bestämde mig hur som helst för att göra en sån där "carpe diem" dag, så jag tog på mig jogging dojjerna och stack ut och sprang en runda, och jag vill påpeka här att jag sprang längre än vanligt utan att stanna! och jag behövde inte heller lägga mig vid kanten och chippa efter luft..aaah progres!! sen att det kom en farbror springande förbi mig i världens fart behöver vi inte gå in på, han må vara äldre men jag röker så jag antar att vi är ett plus minus noll..

jag börjar faktiskt gilla att inte ha så mycket planerat, livet känns mer balanserat och harmoniskt på det viset, så jag tänkte avsluta idag med att  citera John Lennon ;

" LIfe is what happens to you while you're bussy making other plans "

okej jag börjar bli en smula nervös nu. jag har levt utan en ordentlig inkomst sen juni förra året vilket har varit en aningens knapert. men imorgon är dagen jag både längtat till och samtidigt fruktat något så in ibängen, nämligen den dagen då försäkringskassan fattar ett beslut angående min aktivitetsersättning...
allting lutar åt att det faktiskt kommer gå vägen denna gång men jag tänker inte ta ut segern i förskott riktigt än. men tänk...tänk om jag kommer få en inkomst som faktiskt täcker alla mina utgifter. tänk att få fylla ett kylskåp, betala räkningar i tid och framför allt få sluta med denna ständiga plåga av fönstershopping!

om det nu blir så att jag kommer få leva på mer än 700 kr i månaden så är det första jag ska göra att köpa mig ett par skor...NAWAAH! jag vet vad ni tänker...carro du har redan 38 par skor, men detta är inga vanliga skor, nej det är inga converse och nej det är inte dom där super snygga vagabond skorna jag drägglad sönder. detta är nämligen ett par löparskor! jajjamen caroline har börjat springa regelbunden (hatten av för mig som alltid hatat allt som kräver kondition)

det andra jag ska göra för mina pengar är att betala den enorma skuld jag har till min kära mor (tack tack mamma)

det tredje jag ska göra, och som kanske är det jag mäst ser fram emot är att jag ska ringa min käre vän carro(nej inte mig själv) och skrika hög med en kör i bakrunden som sjunger sådär alldeles härligt högt HALLELUJHA samtidigt som jag säger de underbara orden BERLIN HERE I COME!!

oooh...men nu tog jag ju verkligen ut segern i förskott....darn! aja man måste ju vara en smula opitimistisk i mi situation.
och ja...om det nu inte går vägen så säger jag väl, hej till fortsatt tomt kylskåp och sönderdrägglade skor..

vist kan det vara skönt att få några dagar ledigt ifrån skolan, när man gick på högstadiet eller gymnasiet då kunde man knapt vänta tills sportlovet,påsklovet eller jullovet kom. inte på tal om sommarlovet!
Men idag är det annorlunda. jag njuter inte lika mycket av loven längre som jag gjorde förr. mycket kan bero på att jag har så mycket fritid i vanliga fall så att gå till skolan är riktigt roligt.
iallfall så spelar det ingen roll om jag vill ha lov eller inte, loven komer i allafall och nu sitter jag här en måndag eftermiddag och har sportlov. en hel vecka utan skola, det kommer bli riktigt segt.

så vad gjorde jag då denna måndag då jag inte kunde ta mig till lektionen. ja jag började med att sova fram till 13:30 pga att jag inte somnade förns 05:40 imorse, så jag sov bort halva dan, slöade bort ytterligare någon timme i soffan tills jag var så arg på mig själv att jag slängde på mig löpar skorna och sprang 5 km. det kändes som att det var dags att sporta på sportlovet.

jag har förövrigt kommit fram till att jag springer på tok för fort, jag hinner seriöst knappt med vilket är konstigt med tanke på att detär jag som styr, men så är det faktiskt. det slutade med att jag var tvungen att lägga mig på marken efter att ha rushat upp för en backe...så om ni någon gång är ute och springer vid ekensbergs trakten och ser en 20 årig kvinna liggandes vid vägkanten, ring inte polisen det är bara caroline som har sprungit ikapp sig själv igen och kämpar för att lungorna inte ska sprängas...

en liten notice bara, jag kommer springa imorn på ekensberg mellan 10-11 och är det ingen som hört av mig på kvällen så leta efter mig på toppen av berget...ta med cigg!

viste ni att allt fler kvinnor skaffar barn innan dem fyllt 23? tydligen så föds det barn i sverige som aldrig förr. jag minns föra några år sedan när jag läste nånstans att barnafödandet sjönk mer och mer för varje år.
jag var seriöst ganska rädd vill jag minnas, tanken på att inga fler barn föddes gjorde mig nervös, men å andra sidan så var jag kanske 13 år, så vi alla vet hur man förstorade upp minsta lilla. ett minskat barnafödande blev i min hjärna som en ny pest epidemi.

men hur som helst. nu är jag inte 13 längre, min ålder har ökat och så har barnafödandet, jag kan klappa mig själv lite på axeln och lugna den där 13 åriga tjejen inom mig och säga "så ja, det var inte så farligt, det vände tillslut".
men istället för att  vara lugn över att barnafödandet faktiskt har ökat i sverige, så har jag numera den där 13 åringen i huvet som ställer frågan "men du då? när ska du skaffa barn?".
om denna 13 åring inte bara hade exicterat i mitt huvud utan faktiskt vandrat på denna jord så hade jag troligen slagit henne gul och blå som en försvarsmekanism för att slippa svara på den fråga. men eftersom hon bara bor i mitt huvud så är det inte riktigt så lätt. vem vill slå sig själv lixom?

men jaa. när ska jag skaffa barn?...det känns som att alla runt omkring mig är gravida, eller bor med sin ungdomskärlek och är "lyckliga".. vart tog ungdomen vägen, vart tog alla egotrippade klasskamrater vägen, vad hände med att föverkliga sig själv i första hand?
det ger mig lite smått panik att inse hur fort tiden faktiskt går..eller smått panik var nog att försköna det hela en smula. jag blir så panik slagen att jag faktiskt ville ta livet av mig för jag insåg att jag snart endå kommer vara för gammal för att vara kapabel till någonting, inte ens att ta livet av mig.

nu är det säkert någon av er som sitter och tänker "men snälla tänker du med, din bästa tid är nu".
vadå "DIN bästa tid är NU" vad vet du om det? påstår du att den är fri från krav? fri från vadå? man ska vara ung och vuxen samtidigt, man ska ha pojkvän, bil, hus och gärna barn innan man fyllt 23 tydligen!
så snälla rara människa svara på min fråga, HUR ska jag kunna njuta av denna tid när jag knappt hinner med att kryssa av ett av dessa krav?

20 årskirs är ungefär som när man började gymnasiet. spännande och förväntansfull, men när man väl står där så är man utlämnad och naken och saknar allt som har med identitet att göra.

tack vare att jag har en så sjukt bred skivsamling så finns det alltid toner för alla mina sinnen.
är jag glad då spelas the ark, en del mccartney och några toner från oh laura, känner jag mig lite små ilsken, då åker oftast lennon in i skivspelaren, även där en del beatles stycken. och för dom tillfällena då jag känner mig sådär hopplöst hjälplös och nedstämd, då tröstar jag mig till simon and garfunkel, och självklart några utvalda låtar av paul. inte för att jag vill sitta och gråta, mer för att det alltid för mig att känna mig lugn och avslappnad.

idag är en sån dag då jag inte riktigt kan stänga av simon and garfunkel. jag måste bara påpeka att jag haft 1 vecka och 4 dagar utan ångest eller nedstämdhet..eller nej vänta.. 1 vecka och 2 dar. så det gör mig lite besviken när jag märker att det alltid kommer tillbaka. men det finns ingen anledning att gräva ner sig för det. för imorn mår jag säkerligen bättre, om inte, ja då får jag helt enkelt vänta tills den dagen då klumpen inte längre trycker i mitt bröst eller ekar i mitt huvud..
tills dess så säger jag bara. sing away mr simon...

My mind's distracted and diffused
My thoughts are many miles away
They lie with you when you're asleep
And kiss you when you start your day.

And as a song I was writing is left undone
I don't know why I spend my time
Writing songs I can't believe
With words that tear and strain to rhyme

jag har nu sovit ca 5 timmar på två nätter, tack vare att jag var tvungen att sluta med sömntabletterna för att dom slog ut allt som hade med känslor att göra under två veckors tid var jag bara allmänt slow och apatisk, vilket för att livet kännns rätt trist. men livet var inte trist utan det var så att jag fick hög dos av för farliga tabletter. så hej då tabletter och hej till no sleep! grattis carro!
konstig nog är jag inte särskilt trött för det, vilket beror på att mina andra mediciner numera inte kan "stängas" av utan istället ger mig alldeles för mycket energi. isnt it just kick you in the crutch fantastic!?
men jag ger det några dagar för snart ligger och och sover tre dagar i sträck och tycker att världen är allmänt grå och trist.
Men hur som helst så har jag i allafall kunnat plugga en hel del, vilket alltid uppskattas i min värld. skrev historia prov idag och jag vill säga att det gick "KANON BRA" men av tidigare erfarenheter så har det alli visat motsatsen när jag känt så... så jag ligger lite lågt med firandet.

jag nämnde tidigare att jag hittar lite gammla skivor i min enorma röra som jag knappt kommer ihåg att jag skaffat, ungefär samma glädje som när jag tar och städar garderoben och hittar kläder som jag faktiskt inte ens viste att jag hade, har till och med hänt att jag hittat dubletter av vissa plagg.
Malin du kan göra dig förberedd på ett nytt lass kläder snart.
anyways!..åter till skivorna, jag hittade Johnny Cash liggandes bakom Paul mcCartney vilket gjorde mig lite sådär små happy, så jag har spenderat denna kväll dansande i mitt kök till Johnny samtidigt som jag hade stekspaden i högsta hugg och lyckades bränna maten ordentligt...well Malin i guess you made a point " i DO only have a kitchen because it came with the house"

jag hittade min "kreativitets skiva" för några dagar sedan, jag blir alltid lika förvånad när jag totalt glömmer bort att det är en av dom få saker som får mig att koppla av ordenligt.
som alltid tidigare så kan jag inte stänga av den när den väl hamnat i cd spelaren, och just nu är det ett stycke ur en av låtarna som konstant ekar i mitt huvud, jag älskar musiken, jag älskar texten, med andra ord så älskar jag hela budskapet. sisådär alldeles lagom mystiskt och harmoniskt som bara den skivan kan få mig att känna,

"Hey there to my future self
If you forget how to smile
I have this to tell you
Remember it once in a while
Ten years ago your past self
Prayed for your happiness
Please don't lose hope"

jag fick höra av en vän idag att jag borde börja skriva en modeblogg. enligt henne hade jag en bred och cool garderob vilket jag tackade och bockade för, och kände mig sådär barnsligt nöjd och generad.
men jag svarade snabbt tillbaka att det inte känns aktuellt, med tanke på att det redan finns alldeles för många privata modebloggar som blir extremt sågade av anonyma avundsjuka personer.
chansen är ju ganska liten att folk faktiskt skulle ha användning av mina små inlägg och mode tips. så jag lämnar den uppgiften åt den där ebba von sy.....!

förövrigt så har jag äntligen fått hem min symaskin igen. efter väldigt lång tid hos min mor så kan jag nu återigen ta tag i mitt syande.
Det skulle ju faktiskt vara rätt kul om jag kunde syklart dom där byxorna jag designade för snart ett år sedan. tyvärr har jag en förmåga av att pusha fram sånt som är lite små jobbigt.

frågan är om jag inte ska starta en modeblogg istället för att sy klart byxorna. bara för att ha något att skylla på när folk frågar om jag sytt klart dom,
"nej tyvärr, modebloggen tar så mycket tid så jag hinner aldrig sätta mig och sy".
jag kanske skulle ta och kombinera dessa två saker? ja det vore nog rätt bra, jag ska sy mig en modeblogg!