Something Blue
det känns alltid lite bättre när någon av er kommer till min räddning och får mig att skratta åt allting, ni får mig att se tillbaka med ett leende och inte bara tänka på allt som gått emot än, istället ser jag dom där tillfällena då vi hade långt fint hår, eller den där gången jag fick panik över att jag inte kunde få på mig kjolen. eller varför inte den kvällen som numera går efter "köttbullehåret".
det har varit en tuff vecka, mycket papper att läsa, mycket medicinska termer jag önskar jag inte behövde förstå. men allt känns genast lite lättare när jag får koppla bort det.
tack fia för att du flög hem från Irland. idag känndes allt så mycket lättare, papprena var inte lika tunga, kroppen var inte lika trött men framförallt så var dagen inte lika grå som gårdagen.
i´ll do anything for you! :D