Flowers In The Dirt

jag vet att jag nämnt vid något tillfälle att min största rädsla är att vara en liten parantes i den gråa massan.
den där massan som man hamnar i  när man bara accepterar. den där massan som så många fastnar i.
Den där tryggheten, den som får en att bli för lat, för bekväm, för feg för att se längre.
den där gråa massan som jag alltid hållt på mils avstånd, ignorerat och vägrat att påverkas av.

mycket kan ha att göra med att jag har framtids ångest,
mycket kan ha att göra med att jag vet vad jag borde men inte vad jag vill,
mycket kan ha att göra med att jag inte skött mina mediciner,
mycket har att göra med att jag totalt tappat all lust, ork och motivation till att vara kreativ.
men jag tror mycket beror på att jag känner mig som en fisk i ett akvarium, en fågel i bur eller en hund i koppel,
fullt levande, men fast och begränsad emot min vilja,
precis som den där gråa massan jag talade om.