Till Caroline 27/6-08
jag tror det är dags att du börjar lyssna lite på mig nu.
det har gått alldeles för lång tid av ältande, frustration, ångest och allt utöver.
jag vet att allt känns piss from time to time.
men du kan inte gräva ner dig i det som varit, hänt eller sker.
det är dags att släppa, eller åtminstonde omvandla din ilska till någon form av motivation.
det är dags att du lär dig säga nej, lär dig ta avstånd och lär dig tala klarspråk.
-----------------------------
-----------------------------
det är även dags att du slutar ta dig själv på så stort allvar, livet kommer bli så mycket lättare för dig om du bara tillåter dig själv att misslyckas en smula, eller bara nöjjer dig med en halvbra målning. allt behöver inte vara perfekt...eller hur?
Om du bara tar ett steg i taget, kan jag lova dig att allt kommer att falla på plats till slut.
Det kommer säkert att ta tid, och säkert längre tid än vad ditt tålamod orkar med, men det kommer att vara värt det.
så varför inte börja med att från och med imorgon, inte förvänta dig ett konstverk varje gång du rör en penna.
börja med att låta handen löpa amok och skit i resultatet. får du bara bort den där kvävande prestationsångesten så tror jag att din själ genast skulle må mycket bättre.
och efter detta moment, när du inte längre lider av denna ångest, så tar du tag i nästa sår...-----
men en sak i taget.
Rom byggdes trots allt inte på en dag caroline, så varför strävar du efter mirakulösa underverk?
~*~*~*~*~*~*~*~
jag hittade det här i min dagbok, jag valde att utelämna vissa delar,
men det här är alltså ett brev till mig från mig, så ni ser, förnuftet finns där, och malin min vän, nu ser du, det är inte bara DIG jag väljer att inte lyssna på, jag lyssnar inte ens på mig själv.
det har gått alldeles för lång tid av ältande, frustration, ångest och allt utöver.
jag vet att allt känns piss from time to time.
men du kan inte gräva ner dig i det som varit, hänt eller sker.
det är dags att släppa, eller åtminstonde omvandla din ilska till någon form av motivation.
det är dags att du lär dig säga nej, lär dig ta avstånd och lär dig tala klarspråk.
-----------------------------
-----------------------------
det är även dags att du slutar ta dig själv på så stort allvar, livet kommer bli så mycket lättare för dig om du bara tillåter dig själv att misslyckas en smula, eller bara nöjjer dig med en halvbra målning. allt behöver inte vara perfekt...eller hur?
Om du bara tar ett steg i taget, kan jag lova dig att allt kommer att falla på plats till slut.
Det kommer säkert att ta tid, och säkert längre tid än vad ditt tålamod orkar med, men det kommer att vara värt det.
så varför inte börja med att från och med imorgon, inte förvänta dig ett konstverk varje gång du rör en penna.
börja med att låta handen löpa amok och skit i resultatet. får du bara bort den där kvävande prestationsångesten så tror jag att din själ genast skulle må mycket bättre.
och efter detta moment, när du inte längre lider av denna ångest, så tar du tag i nästa sår...-----
men en sak i taget.
Rom byggdes trots allt inte på en dag caroline, så varför strävar du efter mirakulösa underverk?
~*~*~*~*~*~*~*~
jag hittade det här i min dagbok, jag valde att utelämna vissa delar,
men det här är alltså ett brev till mig från mig, så ni ser, förnuftet finns där, och malin min vän, nu ser du, det är inte bara DIG jag väljer att inte lyssna på, jag lyssnar inte ens på mig själv.
Kommentarer
Postat av: Malin
Modigt, att lägga ut en del av dig själv såhär. Men å andra sidan så är du den tuffaste person jag känner. Försök ändå att börja lyssna på dig själv igen, du kommer finna dig själv på vägen.
Postat av: Emma
Man är alltid förståndigare än vad man gör sig.
Tycker ifs du är ganska så klok ändå ;)..
Trackback