Flowers In The Dirt

jag sa precis till en vän igår att jag mår inte bra utan shopping. jag känner mig så fruktansvärt tom och allt känns bara allmänt grått och trist. jag behöver det där lilla extra som bara för vardagen så mycket mer färggrann.
samtidigt som jag var en aningens stolt över mig själv för att jag inte shoppat på över en vecka så kände jag att jag verkligen behövde någonting litet.
tyvärr så har jag inte ett enda öre att spendera när vi befinner oss inne i en foto butik efter en hel dags fotande men då slog det mig "herregud jag har ju ett kredit konto här!" och vips så var jag igång och diskuterade med tjejen bakom disken om ett vettigt objektiv till min kära canon.
jag som lovade mig själv och min mor dyrt och heligt när jag köpte min canon eos 350d för ett par månader sedan att jag aldrig aldrig skulle handla på kredit och göra det till en vana, men att shoppa på kredit är ju som att shoppa gratis så jag förstår aldrig riktigt varför jag ens tänkte tanken att lova mig själv en sån dumm sak!
men nu sitter jag i allafall här med min underbara canon med nytt objektiv bredvid mig och känner mig sådär härligt mättat och komplett. och ja jag måste nog medge att världen känns lite mer färggrann än tidigare.

har du någongång känt att du bara vill ge upp? att du vill släppa allt som håller dig stabil och bara låta det löpa? jag kan nog gissa att du känt den känslan en eller fler gånger under ditt liv.
frågan är hur många gånger man klarar av att inte släppa taget och forttsätta kämpa.
människan är magisk på såvis att den klarar av så mycket mer än man anar. kroppen ger aldrig upp, det är psyket som ger upp först, den dagen hjärnan sänder ut signalen att sluta kämpa då stängs allt av.
för vissa stängs den inte av förns på äldre dar, för andra stängs den av när man minst anar det.
frågan är bara hur vet vi när psyket bestämmer sig för att sluta kämpa?

det känns redan mycket lättare i bröstet! jag ska äntligen få sätta mig på flyget iväg från allting och bara njuta av en annan kultur! biljetter är bokad och pengarna finns. en lyckligare carro får man nog leta efter i denna sekund. jag lämnar sverige med den perfekta shopping vännen ever.
allt jag har att säga är
-Dublin here I come!

jag tänker börja det här inlägget med att ge alla underbara människor en applåd. jag hade sjukt trevligt igår hela dan, med linn, med familjen och sen med tjejerna. the best day ever typ.
jag kom hem rätt sent igår, nämligen 02:05 vilket numera var 03:05, ingen trevlig upplysning.
jag hade ju tänkt slå mig ner och sova med det samma jag kom innanför dörren , men om jag säger såhär. lägenheter var allt annat än fridfull. så istället bestämde jag mig för att plocka upp alla fina saker jag köpt på Ikea i fredas. det kom upp nya gardiner till sängen och en ny kudde som ska vara bra för nacken.
för att sätta pricken över i:et så bäddade jag rent med mina påslakarn med Milton på. allt häst snack gjorde mig sugen.

men nu är det i allafall söndag och jag är inte det minsta bakis, bara en smula seg men har faktiskt sovit rätt bra med mina nya kudde. inte dåligt alls faktiskt.
nu ska jag vänta in mor sen röjja som tusan och slänga ner plenty of crap in the förråd!

vi tjejer tjatar alltid om att killar pratar för mycket sport. att det enda dem har i huvet är fotbolls resultat, antalet skadade på det senaste hockey matchen, etc, etc. men nu har jag ställt mig frågan ett antal gånger. är inte vi tjejer likadana? det måste ju finnas en motsats till deras beteende. och ja folket det gör det, i allafall i min umgängskräts.
så som pojkarna pratar om sport, så pratar jag och många av mina vänner om shopping! personligen blir helt hög nästan en smula frånvarande när jag går runt i affärer och slukar alla godbitar med mina ögon. och jag vet att jag har två till i min umgängskräts som beteer sig lika dant.
så igenltigen är det ju inte konstigt när pojkarna anklagar oss för att bara prata om shopping när det i allafall i mitt fall är mer än sant, men å andra sidan så går det ju jämnt ut med tanke på att dem gör precis likadant fast med sport.alla ting har ju faktikst sina motsattsen, himmel helvete, ljus mörker , protoner har elektroner osv
 så man kan säga att i detta fall är sporten är pojkarnas "yin" och shoppingen är flickornas "yang".

ibland vill jag bara ge upp allting och ta första bästa pistol och spränga huvet! jag är så trött på att gå runt med denna huvudvärk och aldrig få reda på vad den beror på. jag har testat alla möjliga lösningar. vitaminer. litervis med vatten bra mat sömn, you name it men inget fungerar.
jag har varit huvudvärksfru tre dagar denna vecka vilket har varit helt underbart men i fredags kväll kom den smugandes igen och jag spenderade lördagen liggandes i soffan och sängen med dunkande huvudvärk och yrsel. nu är klockan 14:42 på en söndag och jag har nu varit fri från huvudvärken i ca två timmar. jag är fortfarande väldigt trött och tung i bena men det gör mig ingenting det är så skönt att kunna se på tv eller kolla mailen utan att behöva kisa. nu ska jag ta vara på den här tiden jag har innan den kommer tillbaka och se till att ta en promenad så fort solen gått ner.
jag kanske ska göra som mormor säger. det låter i allafall rätt lockande.
är inte livet underbart?

jag har länge funderat på om det kan vara så att jag möjligtvis är halvt vampyr. ah seriöst det låter konstigt men lyssna. jag kan knappt visa mig i dags ljus. allraminst solen. jag bor i ett litet rum där jag alltid har fördragna fönster och jag går knappt ut när solen skiner. nu kanske det inte är riktigt så illa att jag skulle dö om jag gick utanför lägenheten och ut i solljuset, men det är fan nära på.
vi har haft solsken i min stad i corka 4 dar nu och precis lika många dagar har jag haft extrem huvudvärk så länge solen lyst över landet. så ja nu ställer jag mig frågan igen, är det möjligt att man kan vara vampyr utan att behöva suga blod ur människor? vad sägs om att jag placerar lite sylt på än väns hals och låssas på det viset?

oj oj oj....OJ! var börjar jag? jag säger alltid att jag inte gillar melodifestivalen men det var för att jag inte hade en ANING om alla heta män som gick upp på scenen. det var orgasm efter orgasm all the way through! jag trodde jag skulle smälta när sebastian kom in på scenen i en ur snygg kostym från Paris med sin vanliga charmiga imige. men den stora kioskvältaren var ändå Ola Salo och The Ark. jag satt som fast klistrad i soffan och det ända jag kunde tänka var "snälla ola ta av dig tröjjan snäälla" vilket han senare gjorde och det fick mig att bli helt saligt såld. från och med imorn ska jag börja lyssna på the ark mer. om alla deras låtar är sådär unika och underbara kan det ju bara betyda att jag ger mig in på nånting sjukt underbart inom musikval.
till nästa års melodifestival säger jag bara "fram med männen med smink, mer orgasm åt folket"

jag ställer mig offta frågan "vad skulle jag vara utan konsten?". för det är en jäkligt bra fråga men tanke på att allt jag gör allt jag ser får mig att vilka skapa på något höger. jag ser mig själv som en väldigt bred människa inom konsten med tanke på att jag leker med alla alternativ och ännu inte hittat min fasta punkt så att någon okänd kan säga "men det är en typisk carro".
just för tillfället har jag tusen bollar i huvet som jag snart ska börja sätta i verk. för ovanlighetens skull så kommer några av dessa värk att ske i total isolering och utan någon annans medvetande just för att jag lätt halkar ifrån banan när jag pratar om saker jag ännu inte värkställt.
det blir ett spännande project att skapa utan att låta andra skapa mitt sug till skapande.

klockan är nu 10:08 en onsdag morgon och jag kom precis hem från att ha skrivit prov på riksda och regering. när jag först fick provet placerat framför mina ögon kände jag "nej dra mig baklänges fem var och citera bibeln det här jag kommer aldrig klara" men ibland överträffar jag mig själv en smula. jag sansade mig och läste igenom alla förkortningar som jag verkligen inte hade pluggat på och gissade mig igenom hela bunten. när jag sen vände blad kände jag att jag hade gud på min sida trots att jag inte alls följer hans regler eller går på regelbunda kafferep i kyrkan så var han god mot mig och gav mig frågor jag förstod och kunde. så jag tror faktiskt att jag klarade provet helt okej.
nu är bara frågan vad jag ska göra denna lediga onsdag. jag har en tid att passa då jag ska fika med gordon och maria men annars vet jag inte alls hur jag ska "fånga dagen" som alla poeter ständigt tjatar om. kanske en lite sväng förbi fia för att dricka upp hennes kaffe? lät ju rätt lockande faktiskt med tanke på att fia inte dricker kaffe så betyder det fler koppar till caroline.

eftersom att malin befinner sig i england och jag inte kan säga detta till henne så ger jag en kort samanfattning av en dröm jag hade inatt........ eller nej det tänker jag faktiskt inte göra för det blev för komplicerat. det får helt enkelt vänta.

jag somnade som vanligt väldigt sent igår vilket leder till en orolig sömn full av olika drömstadium. fick en aningens chock när jag vaknade upp vid fyra helt kallsvettigt av en återkommande dröm jag hade för ett antal år sedan som nu kom tillbaka. en av dem mest psykiskt påfrestande mardrömmar jag varit med om faktiskt. som alltid för fuckar den upp mitt huvud totalt dagen efter. så det enda jag försöker få fram nu är vad C" och "D tecknerna representerar. även varför jag aldrig köper den där boken jag sneglar på innan jag går in i det mörka förrådet och sedan försvinner in i resten av drömmens scenarior.
om drömmen återkommer ska jag se till att köpa boken och se om allt det andra faller bakom flötet och jag kommerdärifrån hel skinnad. vem vet det kanske ändrar framtiden?

jag hade bestämt mig för att ha en riktigt tidig kväll igår. jag var sjukt trött redan vid åtta så jag tänkte "nej men det här blir ju inga problem", jjojo... så jag la mig och läste da vinci koden (underbar bok, ett måste för folket). två timmar senare hade jag läst ut da vinci koden och var inte alls trött längre, så jag bestämde mig för attt även se hela da vinci koden på dvd och somna till det. så i med dvdn och börja njuta. 3 timmar senare var även den slut och jag var fortfarande inte trött.
jag menar vad är det för fel på männskan?!

jag måste ge mig själv en stor applåd seriöst! idag har jag hinnut med att plugga samhäll i tre timmar så nu är grundjobbet klart, sen kände jag mig lite små kreativ så jag sydde om en hyper-läcker klänning från 60 talet! jag fick den av en släkting men den behövdes sys in en smula för att passa moi. så nu har jag den klar! den är verkligen så HOT HOT HOT! löööv it! 
och nu så ska jag ta mig en seger cigg sen läsa da vinci koden och förhoppningsvis slummra till innan  jag drar tillbaka till nyköping tidigt imorn bitti. 
over and out 

en miss med tabletter kan göra en dag till ett rent helvete.
ikväll vill jag bara försvinna in i mängden

eftersom det är festivalvecka här i nyköping så känner jag väl lite skylldighet till att faktiskt se nått av uppträdanden nere på torget. så ikväll har jag varit inne i festivaltältet och sett bland annan September nån annan jag inte kommer ihåg namnet på och The Poodels.
jag måste säga att jag förstod inte alls vad allt fuffens var kring just the poodels. pudlarna lixom? vad kan det vara för band? jag fick mig en aningens chock när dem kom fram på scenen och det visade sig vara nått helt annat än vad jag tänkt mig. ut kom fyra riktiga män utklädda till hårdrockare och inte fyra pudlar.
första tanken var "men herregud detta är ju tragiskt" här framförmig har jag fyra män väl över 35 som har åtit håret växa och tatt på sig läder kläder med fransar och står nu och skriker för full halls. det var som att dem inte ville inse att dem hade paserat 20 men vigselringen på deras finger påminnde i allafall mig om att dem faktiskt hade vuxit upp på insidan men fajtades med just åldersnojja och därför klädde sig som några små ungdomar som stod och hoppade intill mig.
men jag måste ändå medge att efter en stund fick dem även mig att gunga med lite i musiken, jag har aldrig riktigt förståått mig på hårdrock men jag måste erkänna att dem var rätt okej faktiskt. sångarens röst var lite skrämmande läcker och trummisens mage var allt annat än ful. så jag njöt rätt ärdentligt där ett tag.
jag slets från basistens långa hår när jag lägger märke till att strax intill mig står en man över 50 och rockar på åta helvete och halsar lite röd vin lite då och då ur sin flaska som för det mästa hamnade överallt förutom just munnen. jag undrar vem det var som hade åldersnojja?

lilla snigel akta dig, akta dig akta dig, lilla snigel akta dig annars tar jag DIG!

när jag frågar min mor vad hon lyssnar på för musik svara hon alltid "jag tycker inte om musik". jag blir lika chockad varje gång. jag har lust ta ta tag i henne och skaka om henne och skrika "MUSIK HELAR!"
jag menar hur kan man inte tycka om musik? varje människa har väl en liten gen inom sig som knyter än med motzar, kent, iron maiden eller country. musik är ju våran stora godis affär.
jag blir speciellt fundersam hur hon inte kan känna nånting åt musik med tanke på att hon levt ihop med min far en gång i tiden som är en stor musikälskare.eller så kankse just det är orsaken.
det spelas alltid musik i hans hus mär man kommer på besök. jag växte upp med framförallt The Beatles som liten. han spelade det jämt för mig, vilket jag tackar honom starkt för idag.
min mor är visserligen inte lika glad som jag att jag följde min fars fotspor med idolvalet inom musik eftersom hon aldrig varit ett Beatles fan så vart det nog en smula jobbigt att hennes dotter alltid spelar nån slags beatles musik 24/7.
för mig är nämligen musik nånting stort, tröstande nästan läskigt helande för själen. det är som att jag fylls med guld från topp till tå när jag hör McCartneys röst strömma ut genom högtalarna. ja jag känner mig lite som Lucy in the sky with diamonds faktiskt.

pojkarna från 60 talet har fyllt mig med lycka motivation och kärlek enda sen första tonen spelades för mig när jag låg inne i en höggravid kvinnas mage medans mannen höll hörlurarna mot magen och lät tonerna stråla igenom och nå barnets öron.
för mig är musik den bästa medecinen,födan och drogen vi alla behöver.

om jag ska vara ärlig så tror jag att jag är rätt nöjd med tillvaron just nu, även om den kunde vart bättre. för första gången på månader känner jag att jag börjar stå med fötterna på jorden igen. jag kan äntligen tänka klart inom vissa banor och känna känslan "det här är jag". det är fortfarande en lång väg kvar och just nu känner jag att ingenting får störa min koncetration för att komma tillbaka.
jag vill tacka er som fått mig att inse vissa saker och verkligt hjälpt mig att orka försöka hitta tillbaka till den som en gång var. jag är på rätt spår, jag kankse har förändrats men detta är jag och denna kommer jag vara.

tack emmy för dina gester, dina ord, dina kramar, din existens
tack fia för alla gånger du bara lyssnat på mina tankar, tack för dem varma orden.
tack linn för att du alltid får mig att le, för att du alltid ser igenom och lyfter vardagen.
jag hade inte klarat hösten utan er.
för mig är ni guld