Flowers In The Dirt

skolan har börjat och jag kände att jag behövde en ny start, eftersom alla mina kära vänner har flyttat och skaffat egna lägenheter kände jag att jag med ville packa min väska och hitta nytt place. men jag får nöjja mig med den ettan jag redan har, så jag möblerade om. vilket blev verkligen kanon bra! otroligt vad man kan göra på ca 20 kvadratmeter.
okej. skolan har börjat. har bara haft en lektion men det verkar bra. lite rörigt och det verkar vara ett sjukt högt tempo så vi får se hur det går. det underbaraste är att jag är ledig onsdagar precis som förra året, så jag får en dag i veckan att ta det lugnt. och idag är det just onsdag så vad har jag gjort. jo jag vaknade av att posten kom jag hoppade av glädje när jag såg brev från cdon, ÄNTLIGEN kom mina efterlängtade skivor. pricken över iet var att när jag tog upp posten föll ytterligare ett brev ur. ett brev från malin, gosh jag fick island och england flashback som tusan. att skicka små te påsar i brev har varit lite av våran "thing" riktigt mysigt faktiskt. jag kan knappt beskriva hur övernaturligt glad jag blev när jag såg en "filmis" ligga i brevet, jag vänder på det och ser en ung paul mccartney! herregud malin du anar inte hur länge jag letat efter just den filmisen! hur svåra som hels och få tag i och här sitter den nu, på min anslagstavla som om det var "ment to be". lycka är vad det är. och en smula kärlek. tack!
i min egen lilla värd av lycka knallade jag även ner till tessin för att lämna tillbaka en kabel jag lånade innan sommaren. det var roligt att se mina lärare igen. det kändes skönt att kliva in genom dörrarna och inte vara elev faktiskt. jag saknar stället men jag saknar inte kraven, det känns lite trist att inte träffa dom varje dag som jag gjort i 4 års tid men jag får titta förbi så fort jag har tid. dom tyckte varje dag men jag kunde sträcka mig till en gång i veckan. det är ju possitivt, att dom saknar mig lika mycket som jag saknar dom.

det  är fredag. det är sent. emmy och fia gick precis och nu sitter jag och strö kollar lite på tv och drunknar i celeb gossip. på måndag börjar skolan och på fredag är alla mina vänner utflygna ur min värld. hur ska jag överleva alla höst kvällar utan te med malin, skratt med emmy och alla viktiga samtal med fia? jag kan inte ens börja beskriva hur mycket jag kommer sakna att fika på huldas.
jag och emmy läste igenom min dagbok här om dagen. jag började skriva den förra hösten i samband med alla sjukhus besök och medeciner. Jag kunde inte hitta en enda deppig rad i boken. den var fylld av känslor och ångest men lystes upp av små rader som "vi har fikat för mycket, så idag blev det bara en kopp te". Även om man är deprimerad och går på medecin så kan man inte vara deppig när man har vänner omkring sig. vänner är som maten på bordet, vattnet i glaset och kudden underhuvet. allt det som krävs för att du ska vakna upp varje morgon gång på gång.
det kommer bli en tom höst, men ni är bara ett telefonsamtal, en tåg och flyg resa ifrån mig. jag kan bestämma på måndagen att åka, på tisdagen är jag med någon av er.

ibland finns det inget bättre än att bara fly in i barna-sinnet och bara suga åt sig allt gott som det har med sig.
i måndags packade jag min väska och tåg tåget till Vimmerby för att hälsa på en barndomsvän, vilket alltid är like givande. Hon jobbar nämligen på Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby och under hennes 6 timmars pass i tisdags så tog jag chansen och spenderade en hel dag för mig själv inne på Astrid Lindgrens Värld. Jag minns det svagt från en resa jag och mamma gjorde när jag va tre, katthult, fåren och Mattisborgen.
det är omöjligt att beskriva hur det kändes att slängas in i en värld av lycka och harmoni. under mina timmar i denna värld hann jag hälsa på Kling och Klang, små prata lite med Emil och bli skrämd av Tengills soldater.
jag var alldeles rörd när jag gick ifrån parken och kände att "detta ska mina barn få växa upp i".
Trots att det är fel så vill jag skydda mina barnfrån allt, jag vill få dom att tro att det är en fläckfri värld vi lever i där ingen kan skada dom.  Jag vill att dem ska sitta i bilen och titta ut genom fönstret när det regnar och vara lika fascinerade av hur regdropparna simmar längst rutan och bildar olika mönster som jag själv gjorde som barn.
det regnade på tågresan hem och jag hade faktiskt glömt bort hur otroligt förtrollande regn i hastighet kan vara. i flera år har regn bara varit regn i mina ögon, men på tågresan hem från Vimmerby mindes jag en tid då regn var så mycket mer än bara regn.

jag brukar inte lockas av maffia filmer, men jag gjorde ett undantag när det var Tom Hanks som hade huvudrollen. jag slutar aldirg förvånas av hans agerande. trots att det var en hel del "pang pang" och annat maffia-like så kunde jag inte annat än älska handlingen, scenografin och lugnet som var i filmen. kanske är det bara för att Hanks var med som jag satt som förstelnad i soffan när eftertexterna rullade på tvn, men hur som helst så var det längesen jag blev så berörd av en film. jag skrattade när en far lär sin 12 åriga sån att köra bil, jag kände den enorma smärtan av att behöva döda någon man ser som sin far, och jag grät när allt föllsamman.
ibland undrar jag om jag är överkänslig eller bara väldigt insatt när det kommer till filmer. jag tror inte jag kan se en enda film längre utan at tårarna rinner ner för kinderna. det spelar ingen  roll om det är komedi,drama eller thriller, jag gråter lika mycket endå, antingen för att det är sorgligt eller för att det är lyckligt.
men jag antar att det är positivt, jag har nämligen hört att det är hälsosamt att gråta offta, det minskar riskerna för deprisson eller saknad av empati.
det skulle iofs inte vara helt fel om jag kunde sätta ett lock på känslorna då och då. det har faktiskt hänt att jag börjat storgråta med allt som kommer därtil som snyftningar och hulkningar på ett flygplan fullt av folk. det kanske inte är så pinsamt för dem som sitter bredvid mig, men hur ska passagerarna längst bak förstå att jag gråter till ett avsnitt av Sex And The City, som jag hade sett säkert tio gånger innan.
men å andra sidan så är jag hellre öppen och känslomässig än infruser och känslokall.
och jag måste nog erkänna att jag inte gråtit över något personligt på väldigt länge, kanske är det just för att jag gråter i medkännande till andras bekymmer och lycka?

vi tjejer klagar alltid över att killarna enbart pratar om sport och bilar, hur oerhört tråkigt dem måste ha under sina konversationer. men seriöst jag har tänkt igenom detta och kommit fram till att det är precis lika dant med oss tjejjer. killarna klagar alltid över att vi bara pratar smink och kläder, vi protesterar självklart hej villt och försöker intala oss själva att det inte alls stämmer. men jag är lessen att behöva tala om detta för er. det stämmer ju mer än gärna. kankse inte i alla fall, men jag kan tala för mig egen umgängskrets. senast igår kväll hade jag och emmy en konversation om hur man ska använda mascaran för at få bästa böjbara effekt. hur viktigt det är att man håller borsten rätt, att inte ta för många lager och framför allt att arbeta sig inåt näsbenet. tillslut avbröt fia våran konversation genom att säga "gud vilken tjejkonversation". jag måste till och med erkänna att jag skämdes lite när jag kom på hur patetisk och meningslös denna konversation faktiskt var. men å andra sidan "its our thing let it go" .
män och kvinnor är verkligen som venus och mars. helt otroligt olika men endå passar vi så bra ihop. undrar hur det skulle se ut om vi alla hade gemensamma intressen? jag skulle faktiskt vilja ha en intensiv konversation med en man om vilken mascara som är bäst, vilken foundation som ger bäst lyster och vilket läppstift som håller längst.
 ännu bättre vore det om det var helt normalt för män att sminka sig, tänk att få uttrycka frasen "älskling får jag låna din kajal-penna?"

okej jag vet att jag inte vart hotad med pistol när det kommer till katten, men praktiskt taget!
jag har haft katten i snart tre veckor och ja. jag tänkte vi skulle ha en liten utvärdering. se hur det gått so far.
jag kan ju meddela att jag absolut inte är en kattmänniska, inte som det ser ut just nu, kanske när jag har villa och bil så kanske jag känner annorlunda för dessa små monster.
just nu leker katten med min antensladd, (caroline hoppar av glädje), jag har kommit fram till att det inte är någon ide längre att ha godis,frukt etc framme på bordet eftersom det snabbt täcks av katthår. vilket gör det hela mindre aptitligt.
men jag tänkte göra en lista för att jämnföra och se om jag gjorde ett bra eller dåligt val.

positivt:
det är mysigt att ha någon som väntar på en
eftersom hon hårar så sjukt mycket så måste jag städa everyday, vilket gör min lägenhet väldigt ren.
jag hjälper en stackars katt som blev mobbad av dem andra katterna.

negativt:
hon hårar!
mitt badrum luktar konstant katt-piss trots att jag tömmer den varje dag(hoppas den nya sanden hjälper)
hon håller mig vaken hela nätterna genom att jama som en tok, leka med mina papper, öppna garderober och håra ner alla mina kläder mm.
det är dyrt!
jag kan inte komma och gå som jag vill längre!

okej jag märker ju vart detta leder, jag är helt enkelt inte redo att ta hand om ett annat liv än. men.. jag ger det en tid till om jag bara får sova är det inga problem, men chansen är rätt stor att hon flyger ut om jag inte får sova snart.