Flowers In The Dirt

ibland undrar jag varför man håller på och ältar så mycket. är det för att vi har så mycket problem idag eler är det för att vi har för mycket tid? det kanske är sant som dem säger. att förr i tiden hade man inte tid att sätta sig ner och tänka på hur olycklig man är. det fanns ingen tid att sätta sig nr och tänka på det viset, man hade helt enkelt full upp med att överleva. dem senaste månaderna har jag faktiskt tänkt till ordentligt när jag känt mig litehalv nere. finns det egentligen någonting att vara lessen över? jag har tak över huvudet jag har mat,pengar, vänner, familj och frihet, så vad finns det igentligen att grubbla över?
jag träffade en gammalskol kamrat som hastigast idag och efter att ha kallpratat lite så frågade jag -vad gör du nu ör tiden? svaret fick mig att tappa hakan. personen framför mig står och talar om för mig att hon sagt upp sig på jobbet, sagt upp lägenheten och numera är hemlös. det härliga i det hela är att hon trivs bättre än någonsin med sin tillvaro. hon har hittat sig själv och känner att hon verkligen lever och gör någonting hon älskar. enligt den här personen så har hon numera tid att engagera sig i olika saker som hon aldrig tidigare haft tid för pga av att jobbet tar bort 8 timmar av ens vardag.
egentligen förvånade det mig inte särkskilt mycket att hon lever som hon gör idag. hon har alltid varit så fri och självständig fast man alltid placerat henne i facket "konstig". men vem av oss två är det igentligen som är konstig? jag bor i en lägenhet med lån, jag går i skolan för att det är så man ska göra. jag är fast i en materiella världen medans hon har slagit sig fri och lever så som vi är skapade.
det kanske är sant som hon säger. att alla borde prova på att vara hemlösa för att verkligen hitta sig själva och komma fram till vad det igentligen är man är här för att uppnå?

19 årig kvinna söker män som vågar sticka ut.
jag har aldrig riktigt förstått det där med att män ska se ut si och kvinnor så, vem är det som bestämt hur alla ska vara?
och ensam tjej som jag är i min familj så har jag haft ett antal diskussioner med mina bröder om just detta ämne, och det slutade väl som jag trodde.

jag tog upp Ola Salo som exempel med tanke på hans enorma charm och utstrålning. när jag ställde frågan
"vad tycker ni om Ola Salo" fick jag som svar "jävla bög-jävel" eller "han är ju skit"
självklart ställte jag motfågan VARFÖR? varför är han dålig? svaret blev inte vettigare än "han är ju bög, han sminkar sig och är allmänt konstig".

det chockade mig faktiskt att när jag ställde frågan "vad tycker ni om Ola?"så var det ingen som nämnde någonting om hans framgång i The Ark. dem kastade sig direkt på hans utseende. enligt mina bröder är man bög om man använder smink, klär sig på ett annorlunda sett eller har långt färgat hår.
För mig låter det mer som att dem känner sig hotade av det. Här har vi någon som är självsäker målmedveten och enormt cool! klart att dem flästa männen känner sig hotade, dem skulle ju aldrig våga göra någonting sådant. att råka hamna i facket "troligtvis Bög" är ju som att bli utsatt för stenkastning.

Om jag ska tala för mig själv, så finns det inget sexigare än självständiga, annorlunda män! lägg gärna på smink och jag ger mig direkt.
så jag säger så här killar :
"kom ut ur garderoben, och lämna "pojk looken" inlåst ! "

Well I Recall, The Time And Place
When They Announced Her Precious Face.
I Thought At Once My Heart Would Burst,
Still, Every Time Is Like The First.
There Was Applause When She Stepped Up.
I Wished That I Could Interrupt
I Made No Sign, I Made No Sound
I Know I Must Stay Underground.

She Sprinkles Flowers In The Dirt
That's When A Thrill Becomes A Hurt,
I Know I'll Never See Her Face.

She Walks Away From My Resting Place.

Maybe you all would consider it a joke
If i say that i hate myself
But now and then
When i look into the mirror
All i see is a big mistake

/ tell me this night is over, The Ark

jag har aldrig varit en person som klär sig efter vädret, mitt orspråk lyder mer "det finns inga dåliga kläder, bara dåligt väder" , vilket jag iofs får ta och svälja hårt med stolthet när jag står och huttrar i kylan. men å andra sidan så jag ju i allafall snyggt klädd så det är ju en tröst.
Idag har jag spenderat några timmar nere på Roosvalla för att vara en stöttande syster åt min lillebror som hade fotbolls turnering. (vuxen poäng till carro)
förövrigt tycker jag inte fotboll är så värst intressant, ett gäng puckon som springer efter en boll. du hör ju hur det låter. men efter några några minuter kom jag igång ordentligt och skriker och hejjar som aldrig förr. rätt var det är ser jag min mor vika sig av skratt när jag skriker ut "HÖÖNA!!" (vilket är ett internetskämt sedan mina år inom fotbollen) och eftersom att det är ett interskämt så är jag säker på att inte en kotte på den gräsplanen förstod att jag skämtade. skulle jag se en brud som skirker halsen av sig under hela matchen och sen kläcker ur sig HÖNA när det ska vara hörna hade jag nog ringt psyk med en gång.
men jag bjuder på mig själv och fortsätter tjhoa tills jag ser i min brors ögon att han skämms som bara den.
jag insåg att det kanske inte var så populärt att ha en skrikande syster vid kanten av planen så jag tog ett antal steg tillbaka och var tyst resten av tiden.
Nu kan han i allafall inte komma och säga att jag inte stöttar honom, för jag hörde inga andra som skrek så mycket som jag!

okej jag vet att det är ren fåfänga men jag tänker endå ställa frågan.
Varför utsätter man sig för ren ren plåga gång på gång. jag vet mycket väl att jag kommer ångra att jag tog det beslut jag tog när det väl kommer till kritan. om ni inte fattat vad jag babblar om så kan jag ju stava till det
SKOSKAV!
herregud, det är andra gånger jag utsätter mig för flera timmars tortyr bara för att se proper ut för en kväll. igentligen är det ju rent sinnessjukt att man frivilligt tränger ner små sköra fötter i hårda trånga skor med alldeles för hög klack. samhället eller bara ren envishet? det kan man fråga sig, jag tänker faktiskt inte lägga denna skuld på samhälls kraven, för det är faktiskt ingen som står med en piska och skriker "PÅ MED PUMPSEN!" utan det är ett val jag gör helt frivilligt. jag kunde lika gärna ha tagit på mig mina sneakers. men kom igen, hur snyggt skulle det vara på en skala?
och trots detta lidande vet jag att det absolut inte är sista gången jag trycker ner mina fötter i dessa underbara skor.
men det är väl som man säger "vill man vara fin får man lida pin"
för guds skull kvinna KICK OF YOUR SHOES!

hur ska en människa reagera när man får en diagnos som inte stämmer med ens personlighet?
det blir som att någon talar om för dig hur du kommer leva ditt liv framöver utan att ha frågat om lov?, någon som tar över, någon som talar om för en hur man mår, hur man fungerar hur man är.
på ett papper står nu hela min framtid nerskriven i olika punkter. hur känns det? jag vet faktiskt inte, det tar ett tag innan jag hinner smälta allt. läkarna säger "läs igenom utredningen varje dag den första veckan för att förstå", men vad är det jag ska förstå? alla sidor handlar om någon som inte stämmer in med min egen självbild. en lätt  funktions hindrad förvirrad flicka med begränsningar. det är inte jag. det ska inte vara jag. men endå är det mitt namn, mitt personnummer, mina situationer som står på pappret.
jag vet inte när jag kommer förstå allt som står i texten, eller när jag kommer inse att jag aldrig kommer återgå till den person jag en gång var, men när nu den dagen kommer hoppas jag att jag har lust nog att orka se positivt ochfortsätta kämpa med det liv jag nu fått.

eftersom det inte blev någon utekväll i fredags så tog jag igen det igår kväll men aningens för höga förhoppningar. vi kom iväg sent vilket ledde till lång kö, men vi hade roliga brudar bredvid oss som vi bånda med.
vi kommer in, det är krök fullt och luktar allt från svett till parfymer.
efter en timme och lite till så är vi så trötta på den sjukt dåliga musik som spelats i alla barer så vi tar vårt pick och back och drar till videobutiken för att hyra fightklubb.
det är nu allt sker.
det är just sånna här insidenter som får mig att älska den underbara linn.
vi står inne på videorullen för att jag ska betala samtidigt som linn ska ringa en taxi. efter en stund vänder sig linn möt mig, tittar på mig allvarligt medans hon står i telefon kö till taxi och säger allvarligt "Carro, var är min mobil!?"
ungefär tre sekunder efter att ha sett mitt face kopplar linn att hon faktiskt håller i telefonen och vi båda bryter ihop och går ifrån butiken halv döende av både asgarv och en smula pinsamhet.
vi valde att skita i taxin pga av 20 min väntetid så vi knallade hem och tog en hel del omvägar. vi hamnade utanför polisstationen och börjar spåna på hur vi skulle lösa en situation ifall vi skulle bli överfallna, det hela leder till att vi iscensätter det lite snyggt med dialoger och asgarv då det plötsligt smyger det upp en polisbil bakom oss, vevar ner rutan och frågar om allt är bra för tydligen så såg det ut som att jag och linn grälade bara några meter bort?!. jag menar hur kan dem tro det när två tjejer viker knäna av skratt medans dem försöker iscensätta någon slags akt, anyways! "Ja säger vi med breda leenden, allt är bra vi är inte osams såvitt vi vet" linn lägger till att "vi försöker bara hitta hem, vi har blivit jagade tre gånger innan så vi tar en del omvägar för att undgå folket" kvinnar i polisbilen tittar lite frågande på oss och hinner inte öppna munnen innan jag snabbt lägger till "ni har inte lust att köra oss hem?"  efter en stunds funderare säger hon "nej, vi ska till krogarna och kolla läget"
så vi sa tack och adjö och fortsatte knalla hemmot, men ett antal omvägar på vägen, men det gör inte så mycket när man har två roliga händelser att skratta åt på vägen