Flowers In The Dirt

vist har jag sett varningssignalerna, det tänker jag inte neka till. Men jag antar att jag har en stark förmåga av att se förbi dom, jag hoppas väl innerst inne att om jag inte ser dom så finns dom inte.
man märker av dom sakta men säkert. det börjar med något litet, sen fylls det på tills jag en dag inser att jag inte längre kan undvika dom.

jag gillar inte att tänka tillbaka, det får alla små saker att bli så mycket tydligare och jag vet hur det kommer sluta, men denna gång trodde jag det skulle vara annorlunda, kanske för att jag gör detta enbart för att bevisa vad som gick fel, och för att se till att inte samma mistag drabbar någon annan. det värsta är att jag trodde inte det skulle ta emot så hårt. varje papper är ett slag i magen, varje utredning blir ett kniv i bröstet.

jag antar att jag inte riktigt accepterat det som står och jag vet att varje gång jag låter mig själv känna efter hur det egentligen känns, och gå tillbaka till den tiden så påverkar det mitt psyke enormt. men jag hoppades att denna gång skulle jag slippa allt som kommer med, för denna gången kommer inte jag få ut nånting av det, det kommer inte förändra min situation, det kan bara hjälpa andra. men trots min goda tanke så insåg jag att jag får lida lika mycket som tidigare, då jag inatt vaknade och insåg att mardömmarna är tillbaka. lika verkliga, lika detaljrika, lika blodiga och smärtfulla som sist.

jag vet att jag nämnt vid något tillfälle att min största rädsla är att vara en liten parantes i den gråa massan.
den där massan som man hamnar i  när man bara accepterar. den där massan som så många fastnar i.
Den där tryggheten, den som får en att bli för lat, för bekväm, för feg för att se längre.
den där gråa massan som jag alltid hållt på mils avstånd, ignorerat och vägrat att påverkas av.

mycket kan ha att göra med att jag har framtids ångest,
mycket kan ha att göra med att jag vet vad jag borde men inte vad jag vill,
mycket kan ha att göra med att jag inte skött mina mediciner,
mycket har att göra med att jag totalt tappat all lust, ork och motivation till att vara kreativ.
men jag tror mycket beror på att jag känner mig som en fisk i ett akvarium, en fågel i bur eller en hund i koppel,
fullt levande, men fast och begränsad emot min vilja,
precis som den där gråa massan jag talade om.

då var en 2007 över och 2008 har precis börjat ta sitt språng. en ny termin med nya ämnen är igång och det känns riktigt bra. förutom att jag har lite små funderingar på att droppa psykologin och byta till filosofi, men vi får se, jag kanske härdar ut.

jag minns när jag gick på gymnasiet och klagade över långa dagar, mycket läxor och nada fritid. men jag måste nog säga att det är lite underskattat att ha fullspäckade scheman. under höstterminen var jag ledig en dag i veckan plus att jag inte alls gick långa dagar, vilket var rätt soft i börjat. man får tid till sånt man aldrig gör annars. tvätt städning, träning, vänner etc.
Men efter ett tag blir det lätt lite tråkigt. man får för mycket tid över så man inte vet vad man ska göra av det. men en dag överlever man. Och nu...nu har jag börjat den nya terminen, jg läser fler ämnen men jag är nu ledig tre hela dagar i veckan. måndag, onsdag, fredag. skönt tycker vissa antar jag? jo det är det, men det finns inte så mycket att fylla ut dagarna med. jag tränar, jag gör läxor jag städar jag tvättar. men trots det lyckas jag endå har alldeles för många timmar över till nothing.

idag är det tisdag, vilket är min första skoldag på veckan och jag är redan hemma sen en timme och är smått uttråkad. solen skiner jag är glad, men jag vet inte vad jag ska göra... kankse ta en promenad? nja. jag tog en alldeles för lång igår, och dagen innan så jag bör nog tat lungt.

men, men, jag antar att jag ska ta vara på den tid jag har då jag inte behöver göra en massa måsten. hur många 20 åringar har möjligheten att vara ledig så mycket som jag utan att lida av pengabrist? inte många, så jag ska nog försöka lyfta mig från golvet nu och ta mig en till kopp kaffe och göra något kreativt.

Välkommen hem Malin och Emmy!
tiden går fort när man har roligt ey?
nu får ni chans att känna på snö och kyla som alla andra svennar!