så in-i-helvete rasande
When they've tortured and scared you for 20 odd years
then they expect you to pick a career
When you can't really function you're so full of fear
det har sin charm eller hur malin? när smuts blir konst
varannan vatten blev varje vatten
jag har vänt på dygnet så in i häll-vete den senaste veckan. inga föreläsningar betyder att jag inte har några tider att passa, så det är klart man inte känner sig pressad att lägga sig innan kl 03:00. MEN imorn är det måndag, och då börjar jag, tillsammans med så många andra, mitt nya liv. tidiga mornar, rutin, träning, och framförallt ska jag återgå till min "4-timmars-intervall-kostintag", så håll tummarna, för känner jag mig själv rätt kommer jag inte klara mig längre än till tisdag.
Mitt "Nya liv" har redan tagit en liten mjuk start iofs, så jag får ge mig själv lite credit för det. att få beskedet -ingen alkohol tills vidare, var rätt trist. vad gör jag nu om jag går ut på en pub? jag kan ju inte gärna dricka vatten..? problemet fick sig en lösning när maria tipsa om alkoholfria drinkar. och ja mycket riktigt, det var kanonens. för det första var det billigt, för det andra och tredje var det gott och man slapp bakfyllan.
det har nu gått två darar, jag har varit ute både fredag och lördag, jag har haft hysteriskt roligt , druckit extremt mycket drinkar,pratar med många intressanta människor,varit ute till 5. och allt detta har jag gjort nykter, utan det minsta droppe alkohol.
det är inte alkholen som gör det, det är sällskapet,stämningen har jag märkt.
Mitt "Nya liv" har redan tagit en liten mjuk start iofs, så jag får ge mig själv lite credit för det. att få beskedet -ingen alkohol tills vidare, var rätt trist. vad gör jag nu om jag går ut på en pub? jag kan ju inte gärna dricka vatten..? problemet fick sig en lösning när maria tipsa om alkoholfria drinkar. och ja mycket riktigt, det var kanonens. för det första var det billigt, för det andra och tredje var det gott och man slapp bakfyllan.
det har nu gått två darar, jag har varit ute både fredag och lördag, jag har haft hysteriskt roligt , druckit extremt mycket drinkar,pratar med många intressanta människor,varit ute till 5. och allt detta har jag gjort nykter, utan det minsta droppe alkohol.
det är inte alkholen som gör det, det är sällskapet,stämningen har jag märkt.
daa-di-di-daahm..
When you're alone
And life is making you lonely,
You can always go downtown
When you've got worries,
All the noise and the hurry
Seems to help, I know, downtown
Just listen to the music of the traffic in the city
Linger on the sidewalk where the neon signs are pretty
How can you lose?
The lights are much brighter there
You can forget all your troubles, forget all your cares and go
Downtown
Till Caroline 27/6-08
jag tror det är dags att du börjar lyssna lite på mig nu.
det har gått alldeles för lång tid av ältande, frustration, ångest och allt utöver.
jag vet att allt känns piss from time to time.
men du kan inte gräva ner dig i det som varit, hänt eller sker.
det är dags att släppa, eller åtminstonde omvandla din ilska till någon form av motivation.
det är dags att du lär dig säga nej, lär dig ta avstånd och lär dig tala klarspråk.
-----------------------------
-----------------------------
det är även dags att du slutar ta dig själv på så stort allvar, livet kommer bli så mycket lättare för dig om du bara tillåter dig själv att misslyckas en smula, eller bara nöjjer dig med en halvbra målning. allt behöver inte vara perfekt...eller hur?
Om du bara tar ett steg i taget, kan jag lova dig att allt kommer att falla på plats till slut.
Det kommer säkert att ta tid, och säkert längre tid än vad ditt tålamod orkar med, men det kommer att vara värt det.
så varför inte börja med att från och med imorgon, inte förvänta dig ett konstverk varje gång du rör en penna.
börja med att låta handen löpa amok och skit i resultatet. får du bara bort den där kvävande prestationsångesten så tror jag att din själ genast skulle må mycket bättre.
och efter detta moment, när du inte längre lider av denna ångest, så tar du tag i nästa sår...-----
men en sak i taget.
Rom byggdes trots allt inte på en dag caroline, så varför strävar du efter mirakulösa underverk?
~*~*~*~*~*~*~*~
jag hittade det här i min dagbok, jag valde att utelämna vissa delar,
men det här är alltså ett brev till mig från mig, så ni ser, förnuftet finns där, och malin min vän, nu ser du, det är inte bara DIG jag väljer att inte lyssna på, jag lyssnar inte ens på mig själv.
det har gått alldeles för lång tid av ältande, frustration, ångest och allt utöver.
jag vet att allt känns piss from time to time.
men du kan inte gräva ner dig i det som varit, hänt eller sker.
det är dags att släppa, eller åtminstonde omvandla din ilska till någon form av motivation.
det är dags att du lär dig säga nej, lär dig ta avstånd och lär dig tala klarspråk.
-----------------------------
-----------------------------
det är även dags att du slutar ta dig själv på så stort allvar, livet kommer bli så mycket lättare för dig om du bara tillåter dig själv att misslyckas en smula, eller bara nöjjer dig med en halvbra målning. allt behöver inte vara perfekt...eller hur?
Om du bara tar ett steg i taget, kan jag lova dig att allt kommer att falla på plats till slut.
Det kommer säkert att ta tid, och säkert längre tid än vad ditt tålamod orkar med, men det kommer att vara värt det.
så varför inte börja med att från och med imorgon, inte förvänta dig ett konstverk varje gång du rör en penna.
börja med att låta handen löpa amok och skit i resultatet. får du bara bort den där kvävande prestationsångesten så tror jag att din själ genast skulle må mycket bättre.
och efter detta moment, när du inte längre lider av denna ångest, så tar du tag i nästa sår...-----
men en sak i taget.
Rom byggdes trots allt inte på en dag caroline, så varför strävar du efter mirakulösa underverk?
~*~*~*~*~*~*~*~
jag hittade det här i min dagbok, jag valde att utelämna vissa delar,
men det här är alltså ett brev till mig från mig, så ni ser, förnuftet finns där, och malin min vän, nu ser du, det är inte bara DIG jag väljer att inte lyssna på, jag lyssnar inte ens på mig själv.
innan mörkret faller...
jag fryser inte längre, jag har äntligen hämtat hem mina varma vinterkappor och fodrade stövlar så nu malin, kan även jag vira in mig i mägnder av tyg och le när när jag går längst stockholms gator.
du skulle vart med idag malin, jag tog en promenad för att se hur det känns att inte svära åt höstens kalla vindar. min nya stora hobby har blivit att samla löv, jag har snart tillräckligt för att skapa mig en egen buske.
det är något speciellt med hösten, universums mörkaste period säger många, men jag skulle säga att det är världens sett att rensa ut det gamla och tillslut ta in det nya i samband med våren. löven har redan börjat falla märkte jag när jag knallade upp på en hög slätt och solen tittar fram bara för några sekunder, men under de sekunderna lyser träden upp och just när jag passerar de finaste träden blåser det till och jag hamnar mitt under ett regn av färglada löv. det var något jag hade velat uppleva med dig malin. men jag tror att löven faller även i halmstad, så du vet nog vad jag menar.
jag kan inte riktigt förstå hur folk kan hata en årstid som hösten, det är ju den årstiden då allt är färglatt, allt luktar friskt och det känns som om allt faller på plats.
det är inte förns färgerna försvinner ,frosten biter sig fast och löven ligger klistrade mor marken som vi känner oss nedstämda. men vad gör det? efter frosten kommer våren och färgerna igen.
du skulle vart med idag malin, jag tog en promenad för att se hur det känns att inte svära åt höstens kalla vindar. min nya stora hobby har blivit att samla löv, jag har snart tillräckligt för att skapa mig en egen buske.
det är något speciellt med hösten, universums mörkaste period säger många, men jag skulle säga att det är världens sett att rensa ut det gamla och tillslut ta in det nya i samband med våren. löven har redan börjat falla märkte jag när jag knallade upp på en hög slätt och solen tittar fram bara för några sekunder, men under de sekunderna lyser träden upp och just när jag passerar de finaste träden blåser det till och jag hamnar mitt under ett regn av färglada löv. det var något jag hade velat uppleva med dig malin. men jag tror att löven faller även i halmstad, så du vet nog vad jag menar.
jag kan inte riktigt förstå hur folk kan hata en årstid som hösten, det är ju den årstiden då allt är färglatt, allt luktar friskt och det känns som om allt faller på plats.
det är inte förns färgerna försvinner ,frosten biter sig fast och löven ligger klistrade mor marken som vi känner oss nedstämda. men vad gör det? efter frosten kommer våren och färgerna igen.
jag tog den av dig emmy, men du och vic är vad vi ler åt
den vackraste stunden i livet var den när ni kom
och allt var förbjudet
och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om
för det ekar i huvet
September
jag sitter här i mitt kök med en kopp kaffe och raggsockor, utanför fönstret är det traffik stoppning på e4an. jag undrar hur många bilister som svär just nu?
det är september, det är kallt och jag är återigen chockad över hur fort tiden går, jag har bott här i stockholm i fem veckor, jag har kommit in i universitets pulsen och jag tar mig till platser utan att veta hur jag tog mig dit. när blev jag så pass hemmastadd att jag gör allt som om det vore för programerat? well well..
september...jag har nån slags hat kärlek till just september. den tog så mycket men gav något mer.
igår var det 3 år sen jag fick hjärn/hjärnhinneinflamation, vilket känns väldigt konstigt, så nära men endå så långt borta, och trots 3 år så står jag kvar med restsymptom.
för 3 år sen, gick jag på gymnasiet, det var tider, men bättre tider kom!
för 3 år sen, jobbade jag på ica, skulle aldrig sätta min fot där igen men det gav fick pengar.
för 3 år sen, träffade jag alla er som värmer hjärtat en sån här kall september dag.
så hur firade jag min 3 års dag? fira kankse är ett starkt ord, jag är inte lycklig över att jag åkte på skiten, men jag är glad över att jag står på bena idag, att jag aldrig gav upp och att jag faktiskt kommer vidare, även om det tar lite extra tid.
så ja jag tycker det är värt att fira en sån dag, och hur kan den firas bättre, än att under en hel dag få sitta på cafe med emmy,fia,malin och jossan?
att vara med ens vänner är som att fylla bilen med bensin, nödvändigt för att komma vidare.
det är september, det är kallt och jag är återigen chockad över hur fort tiden går, jag har bott här i stockholm i fem veckor, jag har kommit in i universitets pulsen och jag tar mig till platser utan att veta hur jag tog mig dit. när blev jag så pass hemmastadd att jag gör allt som om det vore för programerat? well well..
september...jag har nån slags hat kärlek till just september. den tog så mycket men gav något mer.
igår var det 3 år sen jag fick hjärn/hjärnhinneinflamation, vilket känns väldigt konstigt, så nära men endå så långt borta, och trots 3 år så står jag kvar med restsymptom.
för 3 år sen, gick jag på gymnasiet, det var tider, men bättre tider kom!
för 3 år sen, jobbade jag på ica, skulle aldrig sätta min fot där igen men det gav fick pengar.
för 3 år sen, träffade jag alla er som värmer hjärtat en sån här kall september dag.
så hur firade jag min 3 års dag? fira kankse är ett starkt ord, jag är inte lycklig över att jag åkte på skiten, men jag är glad över att jag står på bena idag, att jag aldrig gav upp och att jag faktiskt kommer vidare, även om det tar lite extra tid.
så ja jag tycker det är värt att fira en sån dag, och hur kan den firas bättre, än att under en hel dag få sitta på cafe med emmy,fia,malin och jossan?
att vara med ens vänner är som att fylla bilen med bensin, nödvändigt för att komma vidare.
faller
Stockholm 08, september och skymning faller
Jag hoppas på ett kort som inte lagts
Jag litar till ett ord som inte sagts
Min lust är fri, men min frihet är bakom galler
Res med mig
Till ett annat land