photoshop är en drog
photoshop är åter funnet!
din bästa tid är nu!..tss..up yours!
just nu har jag bara lust att slå näven i bordet och säga :
" är det så här det är att vara vuxen, då vill jag inte vara med!"
*'*'*
She Sprinkles Flowers In The Dirt
That's When A Thrill Becomes A Hurt
att vara eller icke vara...?
varför är det så? varför kan vi inte bara vara nöjda med det vi har? chansen är ju endå att den tjejen vill ha något jag har. det är bara så sjukt farligt att falla ner i dom banorna, det börjar lite lätt med ett par skor sen sitter man där och tycker allt är fel på en själv och att alla andra ser så mycket bättre ut, eller har mycket roligare intressen, eller helt enkelt bara ÄR bättre på alla sätt och vis. vist vi alla har våra komplex och det vore faktiskt rätt konstigt att stöta på en männska som älskade allt med sig själv, den personen skulle vi le artigt emot och sen kalla ego-trippade-jävel bakom ryggen. inte nog med att vi inte kan glädjas åt oss själva, vi ska inte kunna glädjas åt andra heller. DET är nog mer ego-trippat än något annat.
hur ska man då göra? för att sluta jämnföra sig med andra jämt och ständigt? bara vända ryggen,och tänka tanken "jag duger som jag är ". men hallå lets face it, det kanske funkar tanke mässigt men inte i praktiken. alla snackar om hur man ska bygga upp självkänslan med alla möjliga böcker och metoder, men ärligt talat. vad är det vi försöker uppnå? genom att bygga upp sin personlighet och självkänsla slutar det ju endå med att man är någon annan än den man egentligen är. skillnaden är den att folk inte ser det som person-plagiat.
i guess the devil's in the details
det här med att "ensam är stark" skiten, det är bara ren bullshit ärligt talat, eller vad säger du? i grund och botten är vi alla som svagast när vi är ensamna. ta ungarna på skolgården som står i grupp och hackar på en ensam stackare vid gungorna. mobbarna blir starka för att dom är flera och därför vågar hacka på den andra, den vid gungorna känner sig svagare än någonsin just för att den är ensam och vek.
ta alkisarna nere vi parken. är dom inte tragiskt ensamna? dom må vara ett par stycken så som vi ser dom, men igentligen är dom ensamna, hade dom hamnat där om dem vuxit upp tillsammans med någon? kanske, kanske inte.
ta krig! vadå ensam är stark!? en hel armé spm går in i en liten by och plöjjer undan allt som kommer i deras väg. vem är ensam och stark där? den enda jag kan tänka mig som är stark är den stackaren som kommit ifrån sina nära och kära och flyr för sitt liv...ensam! men den människan tror jag itne känner sig ensam och stark, utan snarare ensam, övergiven och fruktansvärt rädd, vi kan se den starka överlevnadsinstinkten i den personen, men HAN känner sig inte ensam och stark.
så alla ni som går med teorin "ensam är stark" borde nog tänka igenom en gång till. är ni verkligen det?
That's how you see the world
How many times can you say, you can't believe what you learn
That's how you see the world, don't you worry yourself
You're not gonna give up
And there's something missing, seems like theres nobody listening
If you're running in a circle, how can you be too careful?
We don't wanna be man trapped, we don't wanna be shrink wrapped
We just want to get it right sometimes
That's how you see the world
Paul Stanley vs Aiskylos
ja vad ska jag säga, alla vägar leder till Rom och alla skor leder till Antikens Grekland.
vad vore kung Oidipus om inte Sofokles fanns?
jag är påväg att lägga mig flera gånger, men det tar emot. jag kan inte sova, jag vill inte sova. dom senaste dagarna har jag somnat på soffan långt in på småtimmarna av ren utmattning. det är påfrestande att ha så mycket i huvet. tänk om någon kunde uppfinna en extern-hjärna. det skulle vara så mycket lättare att lasta över lite av det hela och undivka att hjärnan blir överhettad. men den personen är väl inte ens född än. det gäller att ha flyt, varje geni måste befinna sig på rätt årtal för att bli klassad som geni. vem vet vad Nobel priset hade vart idag om inte Nobel funnits när han fanns?
you see!?...THIS is why jag behöver en extern-hjärna.
back to the egg
helgen har varit så sjuukt najs. slapp men riktigt riktigt mysig. Malin kom upp från Halmstad i fredags och har bott hosmig hela helgen. vi har båda kommit fram till att när folk ställt frågan "vad gjorde ni" så har vi inte kunnat svara. vad gjorde vi? nothing really. vi drack massa te, lyssnade på timmar med paul. njöt oss igenom måltider och slappande i soffan framför Medium. och stannade upp långt inpå nätterna med ciggaretter och prat.
egentligen kankse jag borde rekomendera distansförhållande även när det kommer til vänskap. man uppskattar varandra så mycket mer när man väl ses. det blir inte det vardagliga snacket, utan mer betydelsefulla diskutioner. plus att det är riktigt roligt att berätta någonting som personen faktiskt inte var delaktig i. känns mer givande.
men det har självklart mörka sidor också att ha sina vänner på så långt avstånd. ingen spontan fika. inget lugnt slappande en tisdag eftermiddag, helt enkelt ingenting av det man vanligtvis tar för givet. men det är endå rätt skönt, vi alla lever ett eget liv samtidigt som vi lever i samma värld, vilket gör det hela mer avslappnat och mer hållbart.
my cat ows me 11 euro!
*Dom biter sönder dom bästa skorna du har!
all that jazz
nu sitter jag iallafall inne i min lägenhet lyssnar på höst musik (ja det är nu officiellt höst) jazz, jazz, jazz och en kopp kaffe och har precis fått igång internet. ska snart ta mig an och ringa fastioghetskötaren för att be honom ta upp mina nycklar ur hiss-shaktet. JA ! caroline har tappat nycklarna där. sounds weird men jag lyckades, vet inte hur, men jag lyckades. rätt stolt faktiskt, hur många har lyckats med det lixom!?
jag kan ju alltid skylla på hjärnskadan som en sjuksköterska sa till mig idag när jag skulle göra hjärn-röntken. rätt lyxigt det också. hur många kan faktiskt skylla på en hjärnskada, majoriteten är ju säkert bara dumma i huvet.
emmy, numera har carro säsong 2 av that 70´s show! och varför är du inte här och kollar med mig......dumass!
en kopp te är numera bara en kopp te...
För att inte gräva ner mig totalt fyller jag mina dagar med sysslor, men seriöst det finns inget mer att tvätta, inget mer att diska, handla eller organisera. jag sitter i en kliniskt ren lägenhet men ett proppat kylskåp. det kommer inte bli stökigt och ingen kommer äta ur min kyl. med andra ord så är det helt meningslöst att offra sig när det inte finns någon att offra sig för..