Flowers In The Dirt

varför är det så att man alltid jämnförsig med andra? att man alltid vill ha det den andra har? jag vet inte hur många gånger jag har lust att slå mig själv över kinden för att jag tänker tanken "god jag skulle kunna döda för hennes hår,bröst,midja,jobb.attityd" ja whatever egentligen, you name it.
varför är det så? varför kan vi inte bara vara nöjda med det vi har? chansen är ju endå att den tjejen vill ha något jag har. det är bara så sjukt farligt att falla ner i dom banorna, det börjar lite lätt med ett par skor sen sitter man där och tycker allt är fel på en själv och att alla andra ser så mycket bättre ut, eller har mycket roligare intressen, eller helt enkelt bara ÄR bättre på alla sätt och vis. vist vi alla har våra komplex och det vore faktiskt rätt konstigt att stöta på en männska som älskade allt med sig själv, den personen skulle vi le artigt emot och sen kalla ego-trippade-jävel bakom ryggen. inte nog med att vi inte kan glädjas åt oss själva, vi ska inte kunna glädjas åt andra heller. DET är nog mer ego-trippat än något annat.

hur ska man då göra? för att sluta jämnföra sig med andra jämt och ständigt? bara vända ryggen,och tänka tanken "jag duger som jag är ". men hallå lets face it, det kanske funkar tanke mässigt men inte i praktiken. alla snackar om hur man ska bygga upp självkänslan med alla möjliga böcker och metoder, men ärligt talat. vad är det vi försöker uppnå? genom att bygga upp sin personlighet och självkänsla slutar det ju endå med att man är någon annan än den man egentligen är. skillnaden är den att folk inte ser det som person-plagiat.

viste ni att platåskorna fanns redan under antikens grekland? det är sant! dom användes visserligen inte undersamma syfte som idag, men nästintill. jag studerar antikens litteratur för tillfället och det visar sig att dem gamla grekerna använde en typ av platåskor när dem framförde sina skådespel. helt enkelt för att komma upp lite högre och hoppas på att folk längstbak skulle höra deras dialog. eftersom högtalere inte var uppfunnet på den tiden så var det det bästa dem kunde komma med, plus en trattliknande mask för bättre röst. jag vet itne vad ni tänker, men jag ser det framför mig. en man i toga klänning,mask och platoskor. påminner lite om sångaren i KIZZ. likheterna är skrämmande. KIZZ är dagens grupp filosofer. dagens Sofokles, Euripedes och Aiskylos. jag tror inte nån av dessa begåvande män hade velat leva om dom viste att dem en dag skulle återspeglas som bandmedlemmar i KIZZ.
ja vad ska jag säga, alla vägar leder till Rom och alla skor leder till Antikens Grekland.

jag borde varit i säng för länge sen. men här sitter jag. igen.
jag är påväg att lägga mig flera gånger, men det tar emot. jag kan inte sova, jag vill inte sova. dom senaste dagarna har jag somnat på soffan långt in på småtimmarna av ren utmattning. det är påfrestande att ha så mycket i huvet. tänk om någon kunde uppfinna en extern-hjärna. det skulle vara så mycket lättare att lasta över lite av det hela och undivka att hjärnan blir överhettad. men den personen är väl inte ens född än. det gäller att ha flyt, varje geni måste befinna sig på rätt årtal för att bli klassad som geni. vem vet vad Nobel priset hade vart idag om inte Nobel funnits när han fanns?
you see!?...THIS is why jag behöver en extern-hjärna.

det är onsdag och jag är ledig, igen. känns som det var igår jag var ledig men men, jag antar att jag försöker säga att tiden går för fort.
helgen har varit så sjuukt najs. slapp men riktigt riktigt mysig. Malin kom upp från Halmstad i fredags och har bott hosmig hela helgen. vi har båda kommit fram till att när folk ställt frågan "vad gjorde ni" så har vi inte kunnat svara. vad gjorde vi? nothing really. vi drack massa te, lyssnade på timmar med paul. njöt oss igenom måltider och slappande i soffan framför Medium. och stannade upp långt inpå nätterna med ciggaretter och prat.
egentligen kankse jag borde rekomendera distansförhållande även när det kommer til vänskap. man uppskattar varandra så mycket mer när man väl ses. det blir inte det vardagliga snacket, utan mer betydelsefulla diskutioner. plus att det är riktigt roligt att berätta någonting som personen faktiskt inte var delaktig i. känns mer givande.
men det har självklart mörka sidor också att ha sina vänner på så långt avstånd. ingen spontan fika. inget lugnt slappande en tisdag eftermiddag, helt enkelt ingenting av det man vanligtvis tar för givet. men det är endå rätt skönt, vi alla lever ett eget liv samtidigt som vi lever i samma värld, vilket gör det hela mer avslappnat och mer hållbart.

om ni någonsin sett det avsnittet i sex and the city där carries skor blir sönder bitna av aidans hund, då har ni min dag i en enda scen!  jag kommer nämligen hem och bestämmer mig för att göra lite fint i hallen, så ja börjar röjja undan mina skor och märker TILL MIN FASA att min inte så kära katt har bitit sönder mina blåa dublin skor! det kanske låter töntigt men skor is my thing! jag älskar skor, jag LEVER för skor och detta par var extra speciella! jag var en av dom få i sverige som hade dessa skor och nu är dom förstörda! dom kostade nothing men betyde alot! så för att fylla ut min lista till varför man inte ska ha katt kommer

*Dom biter sönder dom bästa skorna du har!

jag skämms lite för att jag hyshat bort allas klagomol på att det inte blev någon sommar och istället sträckt på mig och stålt utryckt frasen "äh den kommer i slutet ev augusti och varar in i oktober, det gjorde den förra året". det är nu början av september och det är ärligt talat svin kallt ute. jag har tilloch med mössa på mig vid vissa tillfällen och ärligt talat skulle inte vantar skada.
nu sitter jag iallafall inne i min lägenhet lyssnar på höst musik (ja det är nu officiellt höst) jazz, jazz, jazz och en kopp kaffe och har precis fått igång internet. ska snart ta mig an och ringa fastioghetskötaren för att be honom ta upp mina nycklar ur hiss-shaktet. JA ! caroline har tappat nycklarna där. sounds weird men jag lyckades, vet inte hur, men jag lyckades. rätt stolt faktiskt, hur många har lyckats med det lixom!?
jag kan ju alltid skylla på hjärnskadan som en sjuksköterska sa till mig idag när jag skulle göra hjärn-röntken. rätt lyxigt det också. hur många kan faktiskt skylla på en hjärnskada, majoriteten är ju säkert bara dumma i huvet.

emmy, numera har carro säsong 2 av that 70´s show! och varför är du inte här och kollar med mig......dumass!

min fönsterbräda pryds av kort på er alla. min anslagstavla fylls av kort på er alla. jag har placerat ut er runt omkring mig för att förtränga att ni är borta. jag fylls av glädje när jag tänker ringa er och be om en spontan fika nere på huldas, men vaknar sekunden efter av att det är totalt omöjligt. jag är inte van att vara ensam. det funkar, men det är sjukt tomt. emmy varför sitter du inte bredvid mig när jag skrattar åt parlamentet? malin varför är det bara en kopp te på bordet när jag lyssnar på paul? fia varför sitter jag ensam och planerar shopping och frisyrer? vic var är du när jag behöver diskutera obegripliga ting? och daniel, varför är det ingen som nyser i min soffa? paul känns mer ensam, teet är inte lika varmt, parlamentet är inte lika roligt, och min garderob är meningslös utan er.
För att inte gräva ner mig totalt fyller jag mina dagar med sysslor, men seriöst det finns inget mer att tvätta, inget mer att diska, handla eller organisera. jag sitter i en kliniskt ren lägenhet men ett proppat kylskåp. det kommer inte bli stökigt och ingen kommer äta ur min kyl. med andra ord så är det helt meningslöst att offra sig när det inte finns någon att offra sig för..

skolan har börjat och jag kände att jag behövde en ny start, eftersom alla mina kära vänner har flyttat och skaffat egna lägenheter kände jag att jag med ville packa min väska och hitta nytt place. men jag får nöjja mig med den ettan jag redan har, så jag möblerade om. vilket blev verkligen kanon bra! otroligt vad man kan göra på ca 20 kvadratmeter.
okej. skolan har börjat. har bara haft en lektion men det verkar bra. lite rörigt och det verkar vara ett sjukt högt tempo så vi får se hur det går. det underbaraste är att jag är ledig onsdagar precis som förra året, så jag får en dag i veckan att ta det lugnt. och idag är det just onsdag så vad har jag gjort. jo jag vaknade av att posten kom jag hoppade av glädje när jag såg brev från cdon, ÄNTLIGEN kom mina efterlängtade skivor. pricken över iet var att när jag tog upp posten föll ytterligare ett brev ur. ett brev från malin, gosh jag fick island och england flashback som tusan. att skicka små te påsar i brev har varit lite av våran "thing" riktigt mysigt faktiskt. jag kan knappt beskriva hur övernaturligt glad jag blev när jag såg en "filmis" ligga i brevet, jag vänder på det och ser en ung paul mccartney! herregud malin du anar inte hur länge jag letat efter just den filmisen! hur svåra som hels och få tag i och här sitter den nu, på min anslagstavla som om det var "ment to be". lycka är vad det är. och en smula kärlek. tack!
i min egen lilla värd av lycka knallade jag även ner till tessin för att lämna tillbaka en kabel jag lånade innan sommaren. det var roligt att se mina lärare igen. det kändes skönt att kliva in genom dörrarna och inte vara elev faktiskt. jag saknar stället men jag saknar inte kraven, det känns lite trist att inte träffa dom varje dag som jag gjort i 4 års tid men jag får titta förbi så fort jag har tid. dom tyckte varje dag men jag kunde sträcka mig till en gång i veckan. det är ju possitivt, att dom saknar mig lika mycket som jag saknar dom.

det  är fredag. det är sent. emmy och fia gick precis och nu sitter jag och strö kollar lite på tv och drunknar i celeb gossip. på måndag börjar skolan och på fredag är alla mina vänner utflygna ur min värld. hur ska jag överleva alla höst kvällar utan te med malin, skratt med emmy och alla viktiga samtal med fia? jag kan inte ens börja beskriva hur mycket jag kommer sakna att fika på huldas.
jag och emmy läste igenom min dagbok här om dagen. jag började skriva den förra hösten i samband med alla sjukhus besök och medeciner. Jag kunde inte hitta en enda deppig rad i boken. den var fylld av känslor och ångest men lystes upp av små rader som "vi har fikat för mycket, så idag blev det bara en kopp te". Även om man är deprimerad och går på medecin så kan man inte vara deppig när man har vänner omkring sig. vänner är som maten på bordet, vattnet i glaset och kudden underhuvet. allt det som krävs för att du ska vakna upp varje morgon gång på gång.
det kommer bli en tom höst, men ni är bara ett telefonsamtal, en tåg och flyg resa ifrån mig. jag kan bestämma på måndagen att åka, på tisdagen är jag med någon av er.

ibland finns det inget bättre än att bara fly in i barna-sinnet och bara suga åt sig allt gott som det har med sig.
i måndags packade jag min väska och tåg tåget till Vimmerby för att hälsa på en barndomsvän, vilket alltid är like givande. Hon jobbar nämligen på Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby och under hennes 6 timmars pass i tisdags så tog jag chansen och spenderade en hel dag för mig själv inne på Astrid Lindgrens Värld. Jag minns det svagt från en resa jag och mamma gjorde när jag va tre, katthult, fåren och Mattisborgen.
det är omöjligt att beskriva hur det kändes att slängas in i en värld av lycka och harmoni. under mina timmar i denna värld hann jag hälsa på Kling och Klang, små prata lite med Emil och bli skrämd av Tengills soldater.
jag var alldeles rörd när jag gick ifrån parken och kände att "detta ska mina barn få växa upp i".
Trots att det är fel så vill jag skydda mina barnfrån allt, jag vill få dom att tro att det är en fläckfri värld vi lever i där ingen kan skada dom.  Jag vill att dem ska sitta i bilen och titta ut genom fönstret när det regnar och vara lika fascinerade av hur regdropparna simmar längst rutan och bildar olika mönster som jag själv gjorde som barn.
det regnade på tågresan hem och jag hade faktiskt glömt bort hur otroligt förtrollande regn i hastighet kan vara. i flera år har regn bara varit regn i mina ögon, men på tågresan hem från Vimmerby mindes jag en tid då regn var så mycket mer än bara regn.

jag brukar inte lockas av maffia filmer, men jag gjorde ett undantag när det var Tom Hanks som hade huvudrollen. jag slutar aldirg förvånas av hans agerande. trots att det var en hel del "pang pang" och annat maffia-like så kunde jag inte annat än älska handlingen, scenografin och lugnet som var i filmen. kanske är det bara för att Hanks var med som jag satt som förstelnad i soffan när eftertexterna rullade på tvn, men hur som helst så var det längesen jag blev så berörd av en film. jag skrattade när en far lär sin 12 åriga sån att köra bil, jag kände den enorma smärtan av att behöva döda någon man ser som sin far, och jag grät när allt föllsamman.
ibland undrar jag om jag är överkänslig eller bara väldigt insatt när det kommer till filmer. jag tror inte jag kan se en enda film längre utan at tårarna rinner ner för kinderna. det spelar ingen  roll om det är komedi,drama eller thriller, jag gråter lika mycket endå, antingen för att det är sorgligt eller för att det är lyckligt.
men jag antar att det är positivt, jag har nämligen hört att det är hälsosamt att gråta offta, det minskar riskerna för deprisson eller saknad av empati.
det skulle iofs inte vara helt fel om jag kunde sätta ett lock på känslorna då och då. det har faktiskt hänt att jag börjat storgråta med allt som kommer därtil som snyftningar och hulkningar på ett flygplan fullt av folk. det kanske inte är så pinsamt för dem som sitter bredvid mig, men hur ska passagerarna längst bak förstå att jag gråter till ett avsnitt av Sex And The City, som jag hade sett säkert tio gånger innan.
men å andra sidan så är jag hellre öppen och känslomässig än infruser och känslokall.
och jag måste nog erkänna att jag inte gråtit över något personligt på väldigt länge, kanske är det just för att jag gråter i medkännande till andras bekymmer och lycka?

vi tjejer klagar alltid över att killarna enbart pratar om sport och bilar, hur oerhört tråkigt dem måste ha under sina konversationer. men seriöst jag har tänkt igenom detta och kommit fram till att det är precis lika dant med oss tjejjer. killarna klagar alltid över att vi bara pratar smink och kläder, vi protesterar självklart hej villt och försöker intala oss själva att det inte alls stämmer. men jag är lessen att behöva tala om detta för er. det stämmer ju mer än gärna. kankse inte i alla fall, men jag kan tala för mig egen umgängskrets. senast igår kväll hade jag och emmy en konversation om hur man ska använda mascaran för at få bästa böjbara effekt. hur viktigt det är att man håller borsten rätt, att inte ta för många lager och framför allt att arbeta sig inåt näsbenet. tillslut avbröt fia våran konversation genom att säga "gud vilken tjejkonversation". jag måste till och med erkänna att jag skämdes lite när jag kom på hur patetisk och meningslös denna konversation faktiskt var. men å andra sidan "its our thing let it go" .
män och kvinnor är verkligen som venus och mars. helt otroligt olika men endå passar vi så bra ihop. undrar hur det skulle se ut om vi alla hade gemensamma intressen? jag skulle faktiskt vilja ha en intensiv konversation med en man om vilken mascara som är bäst, vilken foundation som ger bäst lyster och vilket läppstift som håller längst.
 ännu bättre vore det om det var helt normalt för män att sminka sig, tänk att få uttrycka frasen "älskling får jag låna din kajal-penna?"

okej jag vet att jag inte vart hotad med pistol när det kommer till katten, men praktiskt taget!
jag har haft katten i snart tre veckor och ja. jag tänkte vi skulle ha en liten utvärdering. se hur det gått so far.
jag kan ju meddela att jag absolut inte är en kattmänniska, inte som det ser ut just nu, kanske när jag har villa och bil så kanske jag känner annorlunda för dessa små monster.
just nu leker katten med min antensladd, (caroline hoppar av glädje), jag har kommit fram till att det inte är någon ide längre att ha godis,frukt etc framme på bordet eftersom det snabbt täcks av katthår. vilket gör det hela mindre aptitligt.
men jag tänkte göra en lista för att jämnföra och se om jag gjorde ett bra eller dåligt val.

positivt:
det är mysigt att ha någon som väntar på en
eftersom hon hårar så sjukt mycket så måste jag städa everyday, vilket gör min lägenhet väldigt ren.
jag hjälper en stackars katt som blev mobbad av dem andra katterna.

negativt:
hon hårar!
mitt badrum luktar konstant katt-piss trots att jag tömmer den varje dag(hoppas den nya sanden hjälper)
hon håller mig vaken hela nätterna genom att jama som en tok, leka med mina papper, öppna garderober och håra ner alla mina kläder mm.
det är dyrt!
jag kan inte komma och gå som jag vill längre!

okej jag märker ju vart detta leder, jag är helt enkelt inte redo att ta hand om ett annat liv än. men.. jag ger det en tid till om jag bara får sova är det inga problem, men chansen är rätt stor att hon flyger ut om jag inte får sova snart.

det är rätt sjukt igenltigen hur tiden förändrar människornas syn på saker. dom senaste dagarna har det slagit mig att för ungefär 50 år sedan var det vanligt att kvinnor i min ålder hade ett eller fler barn och varit gifta i flera år. men hur klarade kvinnorna av det? man är inte mentalt redo att slängas in i mamma rollen så ung. och framförallt inte i äktenskaps facket. jag kan inte ens se mig som en trogen fru med tre barn på halsen. hur skulle det vara möjligt? jag känner mig fortfarande som 15 i sinnet, så hur skulle jag klara av att ta hand om ett liv? missförstå mig inte här nu, jag vill ha allt det där och jag är säker på att jag skulle klara av det om jag var så illa tvungen men själva tanken är bara så absurd. är jag tvungen att släppa alla ungomsbeteenden jag har ifall jag skulle gifta mig och skaffa barn? får jag inte längre sätta på hög musik och dansa och sjunga för full hals, eller gå igenom hela min garderob klockan ett på natten och prova olika outfits? måste jag sluta vara barnsligt tramsig i vissa lägen? måste jag börja använda fraser som "VI vill se den filmen", "VI älskar att kratta löv" . får jag inte längre bara vara ett JAG?
okej jag känner redan nu att jag börjar freaka ut en smula bara av tanken på att inte längre kunna utala ordet "jag" , men åandra sidan så är jag nästan helt säker på att jag kommer klara det nätt och jämt. jag kommer bli en sån där cool mamma som mina barn kommer skämmas över för att jag använder fraser som " EY kids ska ni keka lite icecream med min son?"
herregud stackars mina barn.....jag ber om ursäkt i förväg, förlåt barn men mamma vill bara väl!

det här lilla krypinnet har alltid varit en plats där jag kan skriva ner mina tankar och funderingar. vilket har hjälpt oerhört. jag tömmer mitt proppfulla huvud till hälften så jag kan ta an andra tankar. men dem senaste dagarna har bara varit helt blanka. det är tomt på inspiration,motiviation och allmän koncentration. jag är inte deppad jag är bara allmänt avstängd från omvärlden. jag lider inte av det. det är bara lite förvirrande. jag vet inte vad jag ska göra imorgon, jag har inga planer, men det gör mig inget för jag behöver inte planera.
jag läste emmys inlägg och ville bara packa min väska och följa med. jag vill ha en ny start, eller nej inte start för jag har ingenting att börja om ifrån. men jag vill upptäcka nya platser,ta avstånd och ansvar. utvecklas som person och göra det på en plats långt ifrån bekanta, långtifrån vardagen. långt ifrån en plats jag bara stampar på. få uppleva en känsla av möjlighet och ovetande
ja jag vill helt enkelt rensa ut det gammla och ersätta det med det nya

vad har du tänkt göra i framtiden? hur offta på ett år får du den frågan av någon du känner? rätt offta eller hur?
jag blir alltid lika stum varje gång den frågan ploppar upp i en konversation, nästan så att jag vill slå människan framför mig som sätter mig i den situationen. vad har jag tänkt göra? vad VILL jag göra? det är så mycket jag skulle VILJA göra så jag vet inte hur jag ska få in allt i ett enda svar.
man ändrar ju svar hela tiden endå. när jag var liten till exempel, då ville jag bli advokat. jag var helt säker på det. inte för att skydda folk utan för att få gå runt i kostym och höga klackar. det såg så fruktansvärt mäktigt ut.
idag är det inte ens i närheten av vad jag funderar på. kostym klädsen är visserligen fortfarande väldigt lockande.
jag tror faktiskt inte att någon vet vad dem vill bli. inte helt säkert i allafall. hur skulle man veta det? man utvecklas ju exakt hela tiden. allt du ser, allt du hör inspirerar dig till något nytt. så hur skulle det vara möjligt att vara sten säker på något så stort?
jag kan väl i allafall säga med lagom mycket stolthet i ryggen, att det jag kommer jobba med kommer att vara kreativt på något sätt, sen om det är läraryrke, kulturvetare eller designer det har jag inte en aning om. jag har testat på en del paktiska yrken, och jag har nog aldrig varit mer död i hela mitt liv. jag känner inte igen mig själv när jag pratar eller tittar mig i spegeln på lunchrasterna. det är inte jag. det är inte vad jag vill göra, så vad gör jag då där? jo pengar. det är där det hela hänger. pengar. hur många människor har inte gett upp sökandet efter ett tillfredställande arbeta pga av pengar. man finner sig så lätt i en vardag där man vet att pengarna alltid rullar in den 25:e, sen är det sak samma om man trivs på jobbet. men varför? VARFÖR låter vi oss slukas av tryggheten? vad är det för mening att slita ihop pengar på ett arbete du inte trivs på bara för att det är tryggt? man är ju endå alldeles för deprimerad för att göra något för pengarna när dom väl kommer.
jag hoppas verkligen att jag aldrig kommer fasta i ett trygghetsskal. det låter alldeles för kvävande.
jag vill inte ha glaset halvfullt, jag vill helst att det rinner över.

det är en otroligt befriande känsla när man äntligen kan rita ett stort kryss över sina räkningar. jag tror faktiskt aldrig jag varit så pank,så länge som jag varit denna månad. jag får iofs skylla mig själv eftersom jag spenderade alla pengar i dublin. men jag har faktiskt hellre en snygg garderob än mat på bordet.
men nu, efter tre veckor med 7,43 kr på kontot är det äntligen en större summa pengar som visas, och det känns rätt skönt att faktiskt kunna handla bröd och shampoo.
plus att jag fick en glädje chock när jag titta genom posten imorse, HM's höstkatalog hade äntligen kommit så jag spenderade en mysig frukost med te och maaassor med inspiration till kläder.
dagen kan nog inte börjat bättre. jag ska nog ta mig ner till hm idag och njuta lite sen betala av skulden på videobutiken.
ikväll kommer alla mina skulder vara avbetalda och jag kan andas normalt igen.